En politisk mingelfestival

Idag drog fenomenet Almedalsveckan igång. Under knappt en timme strömmade till massor med människor. Men det lustiga med detta är allt folkmassan liksom inte känns som en massa. Det borde finnas ett bra ord som kan beskriva många människor på liten yta bara i sin uppenbarelse ser ut som ett mingel. En politisk mingelfestival.

Jag hängde på sista dagen av LSUs RE:flex konferens fram till eftermiddagen. Vi avslutade med ett öppet seminarium om Ungdomars samhällsengagemang och delaktighet. En paneldiskussion där vi pratade om myter för ungas engagemang och utmaningar för ungdomsorganisationer. Det har varit en maffig helg med input och tankar som har snurrat i mitt huvud, men konstigt nog är jag inte det minsta utmattad eller trött i huvudet. Tvärtom känns det som att jag har fått alldeles lagom med igångkickande tankar för att kunna driva den viktigaste frågan under Almedalsveckan. – Att göra barnkonventionen till lag.

Tidigare under kvällen pratade jag lite med en taxichaufför när jag skulle förflytta material och hämta ankomna Rädda Barnens Ungdomsförbundare. Vi började prata om alla människor under just Almedalsveckan och han frågade varför just jag var här.

När jag berättade att jag är här för att göra barnkonventionen till lag blev han tyst i några sekunder. Vet du vad, sa han sen. – Det där är så konstigt. För visst känns det som att det är självklart? Alltså, det där med barns rättigheter, fyllde han i.

Sen berättade han om hur han har tänkt länge på hur barn som har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp inom familjen får för stöd, eller inget stöd. Vi resonerade vidare kring vuxenvärldens ansvar och betydelse för barnets trygghet och säkerhet. För det är fortfarande så att vi (generellt i samhället) räknar familjen som den mest centrala och tryggaste sammanhanget för barnet idag. Och om ett barns föräldrar är det mest otrygga i ett barns liv, vet vi liksom inte vad vi ska göra. Runt varje barn finns det väldigt många vuxna, men allt för få närvarande. Jag vill hävda att det är varje vuxen människas förbannade ansvar att våga se barn i sin omgivning. Se och agera.

--

Imorgon ska jag och Antonia gå på ett seminarium som heter ”Så involverar vi unga i den regionala utvecklingen!” Spännande!- säger vi och hoppas på schyssta diskussioner om barnrätt och makt.


Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund