Sänk rösträttsåldern!

Nu var det snart 35 år sedan vi gjorde det sist. 1974 sänkte vi rösträttsåldern från 19 till 18 år. Sverige tyckte att det var på tiden och det största argumentet handlade om att kunskapsflödet hade ökat. Med dåtidens TV och tidningar menade man att unga hade lättare att nå information om man ville ha den för att rösta. Ett annat argument var att det var praktiskt att sammanföra olika åldersgränser vid en och samma ålder.

Nu är inte kunskapsflödet mitt bästa argument, men om det hade varit det så kan ni ju räkna ut själva att slutsatsen går att dra ganska snabbt. Kunskapsflödet idag har ökat helt enormt, och den gruppen som flödet är mest tillgängligt för är unga då de bäst behärskar tekniken.

Men demokrati handlar inte bara om information. Det handlar om att inkludera alla samhällsgrupper, ta till vara på varandras perspektiv och resurser. Det handlar om den yttersta politiska rättigheten. Det handlar om att få tillgodogöra sig resurser och att dela på makten.

Vi har länder i nästan alla världsdelar där man har vidgat sitt demokratibegrepp och börjat sänka rösträttsåldern. Närmast har vi Norge som börjar göra provval i kommunalval för att se huruvida man vill sänka rösträttsåldern på riktigt. Österrike sänker rösträttsåldern i valen och vid Europa Parlamentsvalet kommer Österrikes 16 och 17-åringar att få rösta.

Rösträttsåldern är verkligen ingen permanent ålder som trivs bäst där den är. Det är vårt ansvar att se till att den utvecklas och sänks. Som nu till exempel, nu börjar det bli dags att ta nya krafttag.

Det hade varit perfekt att sänka rösträttsåldern till 16 nu. Hela vårt samhälle skulle behöva leva upp till vad de lovat och uppdragit sig. Skolan skulle bli bättre på det demokratiuppdrag man har idag; att fostra elever till demokratiska medborgare. Våra politiska partier skulle få en ny väljargrupp att ta hänsyn till i sin resursfördelning och därmed skulle den med största sannolikhet bli jämnare än idag.

Synen på barn och unga som kompetenta och viktiga medborgare här och nu skulle sakta men säkert börja antas och den åldersdiskriminering som råder idag skulle få svårare att ta fäste. Maktobalansen skulle bli något mer balanserad, helt enkelt.

Sveriges regering skulle få det lättare med att ta hänsyn till barn och ungas inflytande när fler barn och unga har politisk makt. Experthjälpen kommer att finnas nära till hands.

Barn och unga är inte framtiden, de är nu! På kampanjer som rösta vid 16 (www.röstavid16.nu) kan man debattera, hitta för- och motargument, kolla historia och engagera sig.

Barnkonventionen fyller 19 idag!

Jag vill leverera dagens nyhet. Det borde i alla fall vara en fetingnyhet. Men som jag tidigare har skrivit så är det inte alltid jag och media delar samma åsikt.

Sverige lovade för 19 år sedan att göra allt som står i vår makt att se till att barn utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, får sina rättigheter tillgodosedda.

Barnkonventionen fyller 19år idag!

Det är nyhet nummer 1.

Nyhet nummer 2 är att Sverige bryter mot barnkonventionen.

FN:s barnkonvention har varit vuxen, ur juridiskt synpunkt, i ett helt år. Men precis som så många andra unga i Sverige och världen behandlas den inte med den respekt och hänsyn som man skulle kunna önska. Precis som barnkonventionen är jag 19år och jag vet vad det innebär att bli bortglömd, marginaliserad och inte tagen på allvar på grund av ålder. Nu är jag vuxen och kommer att få rösta vid nästa val. Men Sveriges alla barn, när ska vi börja lyssna till dem?

Enligt artikel 12 i Barnkonventionen ska barns åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Men precis som så många andra artiklar respekteras denna inte i den utsträckning som ett demokratiskt samhälle skulle kunna önska.

Idag utgörs en femtedel av befolkningen av barn. Detta är en femtedel som saknar reellt inflytande i vår svenska demokrati. Det är en del av befolkningen som i dagsläget saknar kanaler för att påverka sin egen livssituation. I dagsläget är mindre än två procent av riksdagens ledamöter under 30 år. Och bara i var fjärde kommunfullmäktige finns politiker under 30 år representerade. Barn och ungas inflytande i- och över samhället är oproportionellt i förhållande till befolkningens demografi.

Idag anordnar Nätverket för barnkonventionen en ministerhearing där barn får fråga ut ministrar. Ett tillfälle om året då barn får ställa frågor. SVT 24 kommer att sända hearingen och förhoppningsvis kommer många att titta på den och få sig tankeställare och idéer. Jag hoppas det, eftersom bara en bråkdel av våra ministrar har tid med att dyka upp idag. Ett tillfälle om året då de kan få experthjälp.

Vi behöver barn och ungas viktiga perspektiv. Vi bortser helt från dem idag.

Ta hjälp av de verkliga experterna på skolfrågor!

Igår kunde vi läsa i nyheterna att guldstjärnor ska delas ut till duktiga elever. Genom nationella tävlingar i rättstavning, prov heter det nog, ska man uppmuntra duktiga elever till att fortsätta plugga.

Samtidigt är sedan länge debatten igång om lärares befogenheter och ordningsbetyg. Nu har man alltså kommit på hur man ska balansera skolpolitiken. Med fler nationella prov. Gött! Nu har de tänkt till ordentligt! Är det bara jag som tycker att det hela är lite konstigt?

Jag tror att regeringen har tittat lite för mycket på Super Nanny och lyssnat alldeles för lite på Sveriges elever.

Svenska skolan behöver inga fler prov. Att ha ett nationellt prov i belöningssyfte blir skrattretande när vi vet att stress i skolan på grund av bland annat höga krav och brist på inflytande är ett av de största problemen vi har. Sen kan man ju verkligen ifrågasätta hur prov egentligen ökar kunskapen. Med kanske två prov i veckan plus tre stycken inlämningar eller redovisningar gör skolan eleverna till experter på korvstoppning. Läsa på inför provtillfället, glömma bort vad man skrev för att kunna fortsätta läsa på nästa prov.

Men det är inte konstigt att det blir fel. När man har en skolpolitik där man vill minska elevinflytandet säger det sig själv att man inte kommer få en skola anpassad för eleverna. En skola utan fungerande elevinflytande är en dålig skola. En skolpolitik utan elevinflytande är lika dålig.

Förra söndagen visade dokument inifrån ännu en genial dokumentär om synen på barn. Den heter ”Förgrymmade ungar”. Idag skriver Rädda Barnen en debattartikel på GP om den syn som florerar bland oss.

Jag vill ge ett tips till den svenska regeringen som uppenbarligen har stora problem med hur man ska få till en balans i sin hårda och bakåtsträvande skolpolitik. Tänk om när det gäller elevdemokrati! Tänk om er syn på elever och skolan. Låt Sveriges barn och elever vara med att utforma den svenska skolan så kommer allt att lösa sig galant. Det var länge sedan utbildningsdepartementet gick i skolan. Ali 13 år gör det varje dag.

Det är vi som gör våldet möjligt

Baby P i Storbritannien handlar om dig och mig. Precis som 8 åriga Bobby. Precis som alla andra barn som råkar illa ut i sina hem.

Storbritannien och vi är i chock. En 17 månader gammal pojke har blivit torterad till döds. Jag grät när jag läste om det fruktansvärda. Vad hjälper mina tårar? Vad hjälper det att vi läser tidningen och undrar hur det kan hända? Vilka barn räddar vi genom att lägga ifrån oss tidningen/nätsidan och tycka att världen är hemsk?

Händelser som denna chockar. Om du hade börjat bry dig om barnen i lägenheten eller huset bredvid dig kanske du också hade blivit chockad. Sanningen är den att våld mot barn inte bara visar sig i barnmord någon annanstans. Våld mot barn sker trots lagstiftning mot barnaga i Sverige också.

Men vem vågar prata om andras barn? Vem vågar lägga sig i sin grannes ’barnuppfostran’? Jag skiter i om du är feg. Och du borde skita i om du trampar någon på tårna när du reagerar för att grannen skakar sitt barn eller på något annat sätt våldför sig. Jag trampar gärna någon på tårna om det innebär att jag kan skydda ett barn. Jag tar gärna den risken, för min säkerhet är inte i fara. Det handlar inte om mig, det handlar inte heller om de föräldrarna som jag kanske falskt skulle anklaga. Riktiga föräldrar borde bli glada om någon frågar om allt är okej, eller lägger sig i för deras barns säkerhet.

Det är våra attityder och själviskhet som gör det möjligt att vansinnesdåd som dessa sker.

Kan vi slippa julklappshets, tack?

Julklappspengarna förväntas bli lägre i år. Åh, nej. Mindre pengar spenderas på att köpa julklappar i år än tidigare. Kan vi få lite positiva effekter av detta och slippa julhetsen, tack?

Kan vi slippa svara på första frågan i skolan efter vinterlovet om vad vi har fått i julklapp? Nä, jag firar inte jul så jag fick ingenting. Jag fick en ny mobil och en dator, med det visste jag redan. Jag fick massor av saker, men jag orkar inte rabbla upp dem nu...

Kan vi sluta tvinga våra barn ljuga om deras lov? Kan vi sluta mata en norm som säger att man måste ha en rik familj om man ska ha haft ett bra lov. Kan vi sluta med den förbannade julhets som råder och får det knytas i magen på många barn inför varje jul för att deras föräldrar klagar och klagar över att det inte finns några pengar över till klappar. Kan vi sluta ge barnen dåligt samvete för att vi har sett till att barnfattigdomen fortfarande existerar i Sverige. Kan vi börja bry oss om varandra istället för att förvandlas till själviska, konsumerande monster så fort man kan ta den enkla utvägen att köpa lite omtanke och ge bort några inslagna tusenlappar?

Förvandla inte era barn till överkonsumenter. Ge bort lite tid och kärlek till era barn istället. Skyll på finanskrisen, om det känns bra, så länge du slår in det rätt.

Storbritannien har misslyckats å det grövsta!

Barnado’s, en barnrättsorganisation i Storbritannien har lyft fram en undersökning om synen på barn som YouGov ligger bakom.

Till undersökningen har man gjort en kort film som går ut på att ett gäng män beger sig ut på jakt efter barn. Genom hela den korta filmen talar männen om barn som monster som inte ska ha några rättigheter och att de måste sätta stop för barnen. Filmen är obehaglig. Ruskigt obehaglig.

Filmen är gjord efter de kommentarer som undersökningen visar på vad engelsmännen anser om barn. Jag läser vidare och ser siffror och kommentarer om att något måste göras för att skydda oss från barn. Att barn tar över våra gator, att barn som hamnar i problem inte alls behöver hjälp.

Nej. Nej, Nej. Nej.

Vad fan är det frågan om??

Vi pratar om ett av de inflytelserika i-länderna Storbritannien. En del av Europa. En del av EU.

Jag är tacksam över att det finns organisationer som Barnardo's och Save the Children som tänker göra något åt synen på barn.

Ett land som tillåter barnaga och som har fängelser för barn behöver påtryckningar och stöd. Det är ingen slump att de här siffrorna har kommit fram. Det är ingen slump att så många av de vuxna i Storbritannien har blivit barnfientliga. När man har en makthavare som säger att ens barn ska handskas med våld, och där barn straffas istället för att få hjälp och trygghet, är det inte konstigt att den här synen skapas.

Det är egentligen ganska enkelt. Storbritannien borde själva inse vem som bär ansvaret för att alla människor ska ha samma rättigheter och lika värde. I fallet barn har man misslyckats på den mest grundläggande punkten för synen på barn.

Barn har speciella rättigheter, inga skyldigheter. Det är vuxnas skyldighet att se till att barns rättigheter tillgodoses.

Alkohol är en barnfråga

Igår kväll visade SVT:s Dokument inifrån ett reportage av journalisten Evin Rubar om barns syn på alkohol. Hon har intervjuat barn i sjuårsåldern om deras syn på vuxnas drickande och om alkohol rent generellt.

Man kan förvånas över att barn i den åldern, som kommer från familjer med en ”vanlig” svensk alkoholkultur, vet så otroligt mycket om alkohol. Flera av barnen berättade att de tyckte att det var obehagligt när vuxna drack och att de rent av blev rädda ju fler glas som konsumerades. Detta gäller då det vanliga sociala drickandet, det vill säga middagen, festen eller högtidsfirandet. Men på frågan om barna skulle våga berätta om sin rädsla svarade de flesta nej. Det var ju faktiskt de vuxnas sätt att ha kul – och alla ska vi ju ändå dricka en dag.

Igår var det också ”dagen efter” för LSU, Landsrådet för Svergies Ungdomsorganisationer. Det var dels dagen efter det årliga Repskapet, dvs årsmötet där alla paraplyorganisationens medlemmarna, allt från Rädda Barnens Ungdomsförbund till SSU till Svensk Hundungdom samlas för att bestämma riktlinjerna för kommande års verksamheten. Det var också dagen efter alkoholförbudet för all LSU:s verksamhet infördes på medlemsorganisationernas initiativ.

Det hade känts tryggt att kunna luta sig mot just vuxenvärlden i den frågan, alkohol, då det är en vuxenfråga.

Men det är märkligt att det ska behöva vara viktigt att visa en sån här dokumentär. För när ämnet alkohol brukar diskuteras bland vuxna människor är man ofta både noga och snabb med att poängtera att dricka ansvarsfullt och måttligt är en viktig del i att barn ska få ett naturligt förhållningssätt till alkohol. Poängen är därmed gjord och vuxnas alkoholvanor fortsätter att vara vettiga.

Men det stämmer inte.

Vi ser dagligen till att alkohol är en fråga för barn. För hur ansvarsfullt är det att till exempel köpa ett sexpack öl till sitt barn? Är det måttligt?

Jag brukar tycka att det är ganska intressant att diskutera olika åldersgränser med människor och funderar ganska mycket på vad de fyller för olika funktioner. Något av det mest intressanta är att åldersgränsen vad gäller alkohol, är den åldersgräns som vuxna själva är sämst på att hålla.

Personal i affärer vågar inte fråga efter legitimation av sina kunder och säljer istället folköl till 14-åringar. Personer utanför systemet tjänar gärna en hundring på att köpa med sig en extra flaska till ett par tonåringar utanför. Men det som berör mig mest, och det vi pratar minst om, är alla de andra. De där som vi förväntar sig ska ta ett naturligt ansvar. Alla de vänner, släktingar och föräldrar som bjuder sina barn på alkohol. De som uppfostrar sina barn i en kultur som säger att du behöver en kemisk substans för att kunna slappna av och ha roligt.

Det är inte bara fysiskt skadligt för barn att dricka alkohol. Det är också psykiskt skadligt att inte få trivas med sig själv i ett socialt sammanhang i nyktert tillstånd. Det blir varken bättre, eller mer ’naturligt’ av att leva med att hemmet svajar till lite ’måttligt’ vid veckosluten eller svajar till det lite extra vid högtider.

Alkohol ska inte vara en fråga för barn.

Jag tror att majoriteten av de vuxna människorna i Sverige är beredda att hålla med mig om de orden. Men är vi beredda att vara ansvarsfulla och ifrågasätta våra egna vanor och mönster för barns skull?

Föräldrar behöver stöd i frågan kring vad som är barns bästa i förhållande till alkohol. Börja med att skriva under Vit jul och avstå från alkohol under julhögtiden.

Vuxenvärlden behöver kunskap.

Barn har rätt till skydd mot droger.

Förbud mot klustervapen

I söndags skummade jag igenom några nyhetssajter, törstig på spännande nyheter. För visst kan det vara spännande med nyheter? Det är ganska intressant vad det är som gör att vissa nyheter blir spännande. Nyhetssidorna och jag delar inte alltid samma syn. Igår var en av de dagarna då vi inte riktigt tänkte lika.

Jag hoppade av stolen för en mindre notis. WOHO! Sverige ska förbjuda klustervapen. Vapen som inte bara dödar, skadar och förstör under själva bombtillfället, utan som sprids ut i små mindre minor som fungerar just så som minor gör. Sprängs när du kommer för nära...

Nu ska Sverige skriva under en nationell konvention kring ett förbud för klustervapen!

Nu ni, tänker jag. Ni som inte tror att det kan bli fred på jorden eller att det inte lönar sig att vilja förändra världen. Nu kan ni bita er i tungan och tänka om.

För en strid som så länge har stört, berört och upprört börjar att nå framgång. En strid som så många fredsrörelser, organisationer och privatpersoner har kämpat i är nu ett steg närmare. Ett steg som får mig att hoppa av glädje och lättnad.

Jag vill krama alla fredsaktivister. Jag vill krama statsministern som tack för att han skriver under konventionen. Det kommer kanske inte att hända, men det jag definitivt kommer att göra är att peppa honom och andra nyckelpersoner i fredskampen för att de ska våga vara ännu mer modiga och våga ta Sveriges ansvar i världens krig och konflikter. VÅGA!

Våga vinna, du kan om du vill! Det här steget visar att du som någon gång, på något sätt har engagerar dig för fredsfrågor, du kan göra stordåd. ”