Jag kan ibland bli arg över att sagor inte är på riktigt. Att magi och superkrafter inte tillhör vardagen. Varför kan inte alla sagor få sluta med att ”det goda vinner”. Varför får inte alla leva lyckliga i alla sina dagar?
Men mina hjältar är inte klädda i trikåer med häftiga namn som beskriver deras superkrafter. För jag har några hjältar på lager. Jag brukar plocka fram dem och tänka på att det bannemig är möjligt. Att om jag kan räkna upp så många personer som genom sitt hjältemod har förändrat och hjälpt mig att fortsätta kämpa för en bättre värld, tänk då alla andra som har stött ihop med dessa människor och blivit inspirerade. Engagemang och vilja är makt. Med de vapnen kan du förändra världen. Du kan vara din egen hjälte och se till att vad du än gör så ska du vara en av de som du ser upp till.
Världen behöver hjältar. En krigshärjat värld behöver modiga hjältar över landgränserna som vågar stå upp för alla människors rättigheter. Alla världens barn behöver hjältar. Alltid. Och jag är beredd att utnämna dig till hjälte om du i din vardag tar hänsyn till barns röst och barns bästa. Sverige behöver hjältar. Du borde vara en av dem. Jag vet att du skulle fixa det galant. Allt det modet som du har borde du inte behålla för dig själv. All din glöd, din vilja, dina kloka tankar och intressanta idéer borde få möta andra människor lite oftare. Jag är dessutom övertygad om att du är skitbra på att se och stötta andra hjältar. Du är bra på att lyssna, ta tillvara och lära dig av dem.
Du är en hjälte, använd dig av det och se alla hjältar omkring dig.
onsdag 8 april 2009
En annan tid
I Alf Sjöbergs film Hets från 1944 möter oss en kritisk skildring av skolsystemet som känns välbehövlig i dagens hyllningar av pluggskolan. Bistert att man ska behöva rikta blicken 65 år tillbaka i tiden, och upptäcka att vi idag inte lärt oss någonting. Nedan följer ett tänkvärt samtal mellan pappan och doktorn (ca 1 tim. in i filmen). Gymnasisten (spelad av Alf Kjellin) har drabbats av psykisk kollaps, och doktorn har precis undersökt honom. Pappan följer doktorn ut i tamburen:
Pappan: Jag kan verkligen inte förstå, hur han kan vara överansträngd. Han har inte arbetat så särskilt mycket på sista tiden.
Doktorn: Ah. Skolan och skolan. Det finns väl annat än skola. Eller finns det inte det, byrådirektörn, va?
Pappan: Vad menar ni?
Doktorn: Ja. Nej. [suckar] Det var inget särskilt. Det är när man är läkare. Då får man se en egendomlig avigsida av skolan. En samling av förväxta individer. […] Sneda och vinda. Spinkiga och undernärda, överansträngda […] Insjunkna bröst, tröttlästa ögon, blodbrist. T.o.m. snedvridet sexualliv. […] Men det är ju inte så underligt förresten. Tänk er det, att där ska de sitta på sin stjärt från klockan åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen. Och sen efter det, så är det läxor. Är det klokt det, va? […] Och så kurserna, de blir drygare och drygare. Och lärarna, de blir special- och fackidioter. Så skulle pojkarna lära sig allt som fordras av dem, så skulle det bli kö på dårhuset. Men ser ni, så dumma är de inte, ungdomarna. Nej, då. De gör så gott de kan och hjälper sig fram med tjuv och rackarspel. Och att de ändå är så pass spänstiga som de är, det tillskriver jag en väl utvecklad latmask!
Pappan: Så doktorn menar att fusk och skolk och andra bedrägerier är berättigat?
Doktorn: Nej, det menar jag visst inte. Men jag tycker det är synd och skam att skolan ska driva pojkarna till skolk och fusk, för att de inte ska bli överansträngda.
David Nilsson, Visby
Pappan: Jag kan verkligen inte förstå, hur han kan vara överansträngd. Han har inte arbetat så särskilt mycket på sista tiden.
Doktorn: Ah. Skolan och skolan. Det finns väl annat än skola. Eller finns det inte det, byrådirektörn, va?
Pappan: Vad menar ni?
Doktorn: Ja. Nej. [suckar] Det var inget särskilt. Det är när man är läkare. Då får man se en egendomlig avigsida av skolan. En samling av förväxta individer. […] Sneda och vinda. Spinkiga och undernärda, överansträngda […] Insjunkna bröst, tröttlästa ögon, blodbrist. T.o.m. snedvridet sexualliv. […] Men det är ju inte så underligt förresten. Tänk er det, att där ska de sitta på sin stjärt från klockan åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen. Och sen efter det, så är det läxor. Är det klokt det, va? […] Och så kurserna, de blir drygare och drygare. Och lärarna, de blir special- och fackidioter. Så skulle pojkarna lära sig allt som fordras av dem, så skulle det bli kö på dårhuset. Men ser ni, så dumma är de inte, ungdomarna. Nej, då. De gör så gott de kan och hjälper sig fram med tjuv och rackarspel. Och att de ändå är så pass spänstiga som de är, det tillskriver jag en väl utvecklad latmask!
Pappan: Så doktorn menar att fusk och skolk och andra bedrägerier är berättigat?
Doktorn: Nej, det menar jag visst inte. Men jag tycker det är synd och skam att skolan ska driva pojkarna till skolk och fusk, för att de inte ska bli överansträngda.
David Nilsson, Visby
tisdag 7 april 2009
Är ungdomsorganisationer tillgängliga?
* att alla barn har samma rättigheter
* att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
* att alla barn har rätt till liv och utveckling
* att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
Jag börjar mitt inlägg med barnkonventionens fyra grundprinciper. Alla organisationer, klubbar och politiska ungdomsförbund eftersträvar mångfald, det är vad jag vill tro och jag tvivlar inte på att Rädda Barnens Ungdomsförbund gör det. Med anledning av att Sverige inte efterföljer barnkonventionen så bra som vi skulle vilja skriver jag ett inlägg här, jag skulle kunna fokusera på konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade någon annanstans istället men Rädda Barnens Ungdomsförbund är en organisation som kämpar för barn och jag tycker att det hör hit.
Det är så här att alla döva barn och ungdomar har teckenspråk som första språk och vår enda möjlighet att vara delaktiga i samhället är att ha teckenspråkstolkar med oss. Det kan ses som självklart i era ögon, att alla barn ska kunna gå på Rädda Barnens Ungdomsförbunds lokala möten och spela fotboll någon gång i veckan. Tyvärr är de sakerna inte lika självklara för oss. Problemet är tolkning, att vi inte alltid får tolkning när vi vill ha och behöver. På det sättet utestängs vi från saker som är självklara för er. Det är bra att man kämpar för gratis fritid för barn men glöm inte bort full delaktighet för alla. Det är dessutom en demokratisk fråga, vår rätt till att yttra oss, vår enda möjlighet att yttra oss är via teckenspråkstolkar. Det står klart och tydligt att en av de grundprinciperna att alla barn ska ha samma rättigheter men så är inte fallet, tyvärr, det vet jag att alla är medvetna om. Egentligen säger alla de grundprinciperna mycket om vilka rättigheter vi har. Att vi ska vara med och säga om till vår situation, barn som inte är medvetna om deras rättigheter är helt maktlösa. Vi utvecklas genom att gå på aktiviteter som vi tycker om och genom att kunna påverka.
Jag har nyligen gått på ett av Rädda Barnens Ungdomsförbund i Lunds möten och jag kan tänka mig att fortsätta men jag är dock väldigt tveksam till att jag får tolkar till framtida möten. Oftast krävs det att vi beställer en månad i förväg men det är svårt för många att ha en så lång framhållning. Om det fattas några stolar i era lokalklubbar så kan det vara döva som inte vågar börja engagera sig på grund av rädsla för att bli besvikna.
Sveriges riksdag valde att inte stifta en lag om att otillgänglighet är diskriminering för någon månad sedan när möjligheten fanns. Sverige gick ett steg bakåt i tiden då. År 2010 ska nämligen allt vara tillgängligt för alla här i Sverige.
Det har kommit upp en debatt inom riksdagen om tolkning nyligen, men det borde diskuteras mer om döva och hörselskadade barn. Det största problemet är att pengarna fördelas olika till olika landsting och alla landsting prioriterar olika. En del landsting prioriterar barn och ungdomar högt upp, tyvärr räcker det inte ändå, här i Skåne ligger vi ungdomar och barn högt upp på prioriteringslistan men vi har ändå fått nej ca 60 % av alla gånger vi behövt tolkar.Jag skulle kunna skriva många komplicerade meningar om hur tolksystemet ser ut just nu och vilken lösning som skulle vara bra men det besparar jag er nu. Ni får gärna maila mig om ni vill veta hur tolksystemet fungerar.
Alla barn är inte medvetna om vilka rättigheter man har och därför inte kan säga ifrån. Jag tror på att Rädda Barnens Ungdomsförbund skulle kunna verka för en väldig förbättring för alla med funktionsnedsättning här i Sverige på olika sätt. Kampanj för tillgänglighet, samarbete med andra organisationer, och ja, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet. Varje sak oavsett hur stor gör skillnad!
Vi döva är en minoritetsgrupp i Sverige och det är inte alltid lätt att få våra röster att bli hörda.
Dessutom skulle det vara bra om Rädda Barnens Ungdomsförbund åker ut till specialskolorna/riksgymnasiet och berättar om organisationen! Ni är hjärtligt välkomna till min skola!
Tack att ni läste mitt inlägg!
Isabella Hagnell
Isabella.hagnell@sdrf.se
* att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
* att alla barn har rätt till liv och utveckling
* att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
Jag börjar mitt inlägg med barnkonventionens fyra grundprinciper. Alla organisationer, klubbar och politiska ungdomsförbund eftersträvar mångfald, det är vad jag vill tro och jag tvivlar inte på att Rädda Barnens Ungdomsförbund gör det. Med anledning av att Sverige inte efterföljer barnkonventionen så bra som vi skulle vilja skriver jag ett inlägg här, jag skulle kunna fokusera på konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade någon annanstans istället men Rädda Barnens Ungdomsförbund är en organisation som kämpar för barn och jag tycker att det hör hit.
Det är så här att alla döva barn och ungdomar har teckenspråk som första språk och vår enda möjlighet att vara delaktiga i samhället är att ha teckenspråkstolkar med oss. Det kan ses som självklart i era ögon, att alla barn ska kunna gå på Rädda Barnens Ungdomsförbunds lokala möten och spela fotboll någon gång i veckan. Tyvärr är de sakerna inte lika självklara för oss. Problemet är tolkning, att vi inte alltid får tolkning när vi vill ha och behöver. På det sättet utestängs vi från saker som är självklara för er. Det är bra att man kämpar för gratis fritid för barn men glöm inte bort full delaktighet för alla. Det är dessutom en demokratisk fråga, vår rätt till att yttra oss, vår enda möjlighet att yttra oss är via teckenspråkstolkar. Det står klart och tydligt att en av de grundprinciperna att alla barn ska ha samma rättigheter men så är inte fallet, tyvärr, det vet jag att alla är medvetna om. Egentligen säger alla de grundprinciperna mycket om vilka rättigheter vi har. Att vi ska vara med och säga om till vår situation, barn som inte är medvetna om deras rättigheter är helt maktlösa. Vi utvecklas genom att gå på aktiviteter som vi tycker om och genom att kunna påverka.
Jag har nyligen gått på ett av Rädda Barnens Ungdomsförbund i Lunds möten och jag kan tänka mig att fortsätta men jag är dock väldigt tveksam till att jag får tolkar till framtida möten. Oftast krävs det att vi beställer en månad i förväg men det är svårt för många att ha en så lång framhållning. Om det fattas några stolar i era lokalklubbar så kan det vara döva som inte vågar börja engagera sig på grund av rädsla för att bli besvikna.
Sveriges riksdag valde att inte stifta en lag om att otillgänglighet är diskriminering för någon månad sedan när möjligheten fanns. Sverige gick ett steg bakåt i tiden då. År 2010 ska nämligen allt vara tillgängligt för alla här i Sverige.
Det har kommit upp en debatt inom riksdagen om tolkning nyligen, men det borde diskuteras mer om döva och hörselskadade barn. Det största problemet är att pengarna fördelas olika till olika landsting och alla landsting prioriterar olika. En del landsting prioriterar barn och ungdomar högt upp, tyvärr räcker det inte ändå, här i Skåne ligger vi ungdomar och barn högt upp på prioriteringslistan men vi har ändå fått nej ca 60 % av alla gånger vi behövt tolkar.Jag skulle kunna skriva många komplicerade meningar om hur tolksystemet ser ut just nu och vilken lösning som skulle vara bra men det besparar jag er nu. Ni får gärna maila mig om ni vill veta hur tolksystemet fungerar.
Alla barn är inte medvetna om vilka rättigheter man har och därför inte kan säga ifrån. Jag tror på att Rädda Barnens Ungdomsförbund skulle kunna verka för en väldig förbättring för alla med funktionsnedsättning här i Sverige på olika sätt. Kampanj för tillgänglighet, samarbete med andra organisationer, och ja, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet. Varje sak oavsett hur stor gör skillnad!
Vi döva är en minoritetsgrupp i Sverige och det är inte alltid lätt att få våra röster att bli hörda.
Dessutom skulle det vara bra om Rädda Barnens Ungdomsförbund åker ut till specialskolorna/riksgymnasiet och berättar om organisationen! Ni är hjärtligt välkomna till min skola!
Tack att ni läste mitt inlägg!
Isabella Hagnell
Isabella.hagnell@sdrf.se
torsdag 2 april 2009
Är skolsköterskorna bra eller dåliga?
En artikel i torsdagens SvD visar att barn och ungdomar har fler fiender än utbildningsministrar, lärare, rektorer, föräldrar, poliser, vuxna i allmänhet osv. En skolsköterska uttalar sig om anledningen till den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Hennes svar: barn och ungdomar har för STORT inflytande i skolan (?!), familjen och samhället.
Det är skrämmande hur vuxna ser barn och ungas självbestämmande som nåt automatiskt negativt - man utgår helt enkelt från att det är skadligt för barn och ungdomar att kunna bestämma över sitt liv. Hade samma resonemang kunnat användas på vuxna? Att deras psykiska ohälsa beror på att de får bestämma för mycket själva? Att om nån annan borde ta beslut över deras huvuden, så skulle besvären försvinna? Knappast.
Skolsköterskorna är i första hand vuxna, och liksom alla andra vuxna är deras naturliga instiknkt att trycka ner barn och ungdomar och se till att de inte utgör ett hot mot de vuxnas maktposition i samhället. Alltså: skolsköterskor är barn och ungdomars fiender, vilket alla elever som går till skolsköterskan måste tänka på. "Hjälpen" man får kan vara nåt helt annat.
David Nilsson
Det är skrämmande hur vuxna ser barn och ungas självbestämmande som nåt automatiskt negativt - man utgår helt enkelt från att det är skadligt för barn och ungdomar att kunna bestämma över sitt liv. Hade samma resonemang kunnat användas på vuxna? Att deras psykiska ohälsa beror på att de får bestämma för mycket själva? Att om nån annan borde ta beslut över deras huvuden, så skulle besvären försvinna? Knappast.
Skolsköterskorna är i första hand vuxna, och liksom alla andra vuxna är deras naturliga instiknkt att trycka ner barn och ungdomar och se till att de inte utgör ett hot mot de vuxnas maktposition i samhället. Alltså: skolsköterskor är barn och ungdomars fiender, vilket alla elever som går till skolsköterskan måste tänka på. "Hjälpen" man får kan vara nåt helt annat.
David Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
