Av, med och för unga ledare

Nu i helgen är jag på LSU’s konferens om ungt ledarskap – Re:flex. LSU är en paraplyorganisation för Sveriges Ungdomsorganisationer. 80 organisationer är medlemmar, och på konferensen i helgen finns en rad på plats. Turkiska Ungdomsförbundet, Unga Allergiker, Jagvillhabostad.nu, Sveriges Elevråd – SVEA, SVEROK, Sveriges Ungdomsråd och ett gäng andra. Tillsammans grottar vi ner oss i frågor som är sjukt viktiga för oss alla. Vad innebär ett medlemskap i min organisation? Hur blir vi en inkluderande organisation? Hur använder jag mig av positiv feedback i mitt ledarskap?

Det som slår mig varje gång när jag får möjlighet att träffa så många olika ungdomsorganisationer på en och samma gång är hur sjukt komptenta vi är. Det har slagit mig idag igen att jag som ung ledare måste bli bättre på att dela med mig av det min organisation gör bra, och på samma gång leta reda på och be om hjälp från andra organisationer. Vi kan massor, massor, massor. Men vi vänder oss allt för ofta till samma personer eller organisationer för inspiration och hjälp när vi behöver det.

Ett av passen idag handlade om hur vi som ledare för en ungdomsorganisation kan göra organisationen mer inkluderande. Min största reflektion var att om jag som ledare alltid utgår från mina personliga perspektiv när jag pratar om och med Rädda Barnens Ungdomsförbund, så kommer jag ganska snart att sätta en smal och tråkig norm. Med andra ord kan jag se till att lyfta så många perspektiv som möjligt genom mitt ledarskap. Men då måste jag aktivt söka och ta till mig perspektiven. Många kommer av sig självt, men om jag ska uppnå en verklig mångfald av perspektiv för att kunna bli inkluderande så måste jag lägga manken till.

Jag tänker lägga manken till.


Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund