Förbud mot klustervapen

I söndags skummade jag igenom några nyhetssajter, törstig på spännande nyheter. För visst kan det vara spännande med nyheter? Det är ganska intressant vad det är som gör att vissa nyheter blir spännande. Nyhetssidorna och jag delar inte alltid samma syn. Igår var en av de dagarna då vi inte riktigt tänkte lika.

Jag hoppade av stolen för en mindre notis. WOHO! Sverige ska förbjuda klustervapen. Vapen som inte bara dödar, skadar och förstör under själva bombtillfället, utan som sprids ut i små mindre minor som fungerar just så som minor gör. Sprängs när du kommer för nära...

Nu ska Sverige skriva under en nationell konvention kring ett förbud för klustervapen!

Nu ni, tänker jag. Ni som inte tror att det kan bli fred på jorden eller att det inte lönar sig att vilja förändra världen. Nu kan ni bita er i tungan och tänka om.

För en strid som så länge har stört, berört och upprört börjar att nå framgång. En strid som så många fredsrörelser, organisationer och privatpersoner har kämpat i är nu ett steg närmare. Ett steg som får mig att hoppa av glädje och lättnad.

Jag vill krama alla fredsaktivister. Jag vill krama statsministern som tack för att han skriver under konventionen. Det kommer kanske inte att hända, men det jag definitivt kommer att göra är att peppa honom och andra nyckelpersoner i fredskampen för att de ska våga vara ännu mer modiga och våga ta Sveriges ansvar i världens krig och konflikter. VÅGA!

Våga vinna, du kan om du vill! Det här steget visar att du som någon gång, på något sätt har engagerar dig för fredsfrågor, du kan göra stordåd. ”