Alkohol är en barnfråga

Igår kväll visade SVT:s Dokument inifrån ett reportage av journalisten Evin Rubar om barns syn på alkohol. Hon har intervjuat barn i sjuårsåldern om deras syn på vuxnas drickande och om alkohol rent generellt.

Man kan förvånas över att barn i den åldern, som kommer från familjer med en ”vanlig” svensk alkoholkultur, vet så otroligt mycket om alkohol. Flera av barnen berättade att de tyckte att det var obehagligt när vuxna drack och att de rent av blev rädda ju fler glas som konsumerades. Detta gäller då det vanliga sociala drickandet, det vill säga middagen, festen eller högtidsfirandet. Men på frågan om barna skulle våga berätta om sin rädsla svarade de flesta nej. Det var ju faktiskt de vuxnas sätt att ha kul – och alla ska vi ju ändå dricka en dag.

Igår var det också ”dagen efter” för LSU, Landsrådet för Svergies Ungdomsorganisationer. Det var dels dagen efter det årliga Repskapet, dvs årsmötet där alla paraplyorganisationens medlemmarna, allt från Rädda Barnens Ungdomsförbund till SSU till Svensk Hundungdom samlas för att bestämma riktlinjerna för kommande års verksamheten. Det var också dagen efter alkoholförbudet för all LSU:s verksamhet infördes på medlemsorganisationernas initiativ.

Det hade känts tryggt att kunna luta sig mot just vuxenvärlden i den frågan, alkohol, då det är en vuxenfråga.

Men det är märkligt att det ska behöva vara viktigt att visa en sån här dokumentär. För när ämnet alkohol brukar diskuteras bland vuxna människor är man ofta både noga och snabb med att poängtera att dricka ansvarsfullt och måttligt är en viktig del i att barn ska få ett naturligt förhållningssätt till alkohol. Poängen är därmed gjord och vuxnas alkoholvanor fortsätter att vara vettiga.

Men det stämmer inte.

Vi ser dagligen till att alkohol är en fråga för barn. För hur ansvarsfullt är det att till exempel köpa ett sexpack öl till sitt barn? Är det måttligt?

Jag brukar tycka att det är ganska intressant att diskutera olika åldersgränser med människor och funderar ganska mycket på vad de fyller för olika funktioner. Något av det mest intressanta är att åldersgränsen vad gäller alkohol, är den åldersgräns som vuxna själva är sämst på att hålla.

Personal i affärer vågar inte fråga efter legitimation av sina kunder och säljer istället folköl till 14-åringar. Personer utanför systemet tjänar gärna en hundring på att köpa med sig en extra flaska till ett par tonåringar utanför. Men det som berör mig mest, och det vi pratar minst om, är alla de andra. De där som vi förväntar sig ska ta ett naturligt ansvar. Alla de vänner, släktingar och föräldrar som bjuder sina barn på alkohol. De som uppfostrar sina barn i en kultur som säger att du behöver en kemisk substans för att kunna slappna av och ha roligt.

Det är inte bara fysiskt skadligt för barn att dricka alkohol. Det är också psykiskt skadligt att inte få trivas med sig själv i ett socialt sammanhang i nyktert tillstånd. Det blir varken bättre, eller mer ’naturligt’ av att leva med att hemmet svajar till lite ’måttligt’ vid veckosluten eller svajar till det lite extra vid högtider.

Alkohol ska inte vara en fråga för barn.

Jag tror att majoriteten av de vuxna människorna i Sverige är beredda att hålla med mig om de orden. Men är vi beredda att vara ansvarsfulla och ifrågasätta våra egna vanor och mönster för barns skull?

Föräldrar behöver stöd i frågan kring vad som är barns bästa i förhållande till alkohol. Börja med att skriva under Vit jul och avstå från alkohol under julhögtiden.

Vuxenvärlden behöver kunskap.

Barn har rätt till skydd mot droger.