Ungdomar som förändrar världen

Så var rubriken för det seminarium som jag var med i på statsteatern idag. Under ungefär en timme så snackade vi om vad barnets rättigheter egentligen handlar om, hur blir barn i Sverige kränkta idag och vad kan man göra åt det?

Mark Levengood som var moderator bad publiken att räcka upp handen om de kände till sina rättigheter. Pinsamt nog så är det inte ens hälften av de 170 högstadie- och gymnasieelever som var där som räckte upp handen. Mark frågade sen hur många av dem som kände till barnkonventionen som hade fått lära sig om sina rättigheter i skolan. Nu var det ungefär en handfull personer som räckte upp sina händer.

Ett av Sveriges största misslyckanden är att Sveriges barn aldrig får reda på vad de har rätt till.

Jag berättade lite om varför jag började engagera mig- om första gången jag fick läsa barnkonventionen. Hur arg jag blev över att barnets rättigheter kränks varje dag, överallt, och min frustration över att inte mitt engagemang och min vilja togs på allvar av vuxna när jag började engagera mig.

Vi pratade mycket om våld mot barn. Mali Nilsson som jobbar med anti aga-frågor på Rädda barnen var med och berättade om sina erfarenheter och om hur det ser ut i världen. Vi fick många frågor från publiken som handlade om just det- våld mot barn. Vad gör man om man inte litar på någon vuxen? Vad är ett hot mot barn? Får barn slå tillbaka?

Några personer lyfte kollektiv bestraffning och att inte bli tagen på allvar. Någon hade ringt polisen för att anmäla en våldtäkt mot dennes kompis. Då hade polisen svarat att de inte hade tid med ungdomsfall just nu. Fy fan.. En annan berättade om en kiosk där butiksinnehavaren behandlade barn och unga kunder på ett otrevligt sätt varje gång de klev in i butiken.

Arrangörerna var jätteglada över alla frågor som lyftes av publiken. Det är jag också, men jag tycker inte att det är konstigt. Hur ofta får barn uttrycka sina tankar och frågor om sina rättigheter??

När jag kom tillbaka till kontoret hade två personer hört av sig till oss och reagerat på min medverkan. De hade sett seminariet på svt24 som direktsände från statsteatern. En person hade ringt och varit arg på två saker. Dels att jag använde svärord – både på svenska OCH på engelska. Sen tyckte personen också att det var dumt att jag hade tagit ett exempel från mitt liv. Att jag berättade om hur en rektor klappade mig på huvudet istället för att ta mig på allvar.

Jag tycker att det är skoj att få kritik. Speciellt roligt är det när vuxna kritiserar mitt sett att prata om och med barn. Nu håller jag inte alls med denne person, utan tycker snarare att det är skitbra att jag pratar så som jag känner mig bekväm med och att jag tar exempel från min vardag när jag pratar om synen på barn. Lite senare fick jag ett mail av en annan person som hade tittat på svt24. Den personen skrev att den var jävligt imponerad av mig och att jag tog plats och ifrågasatte.

Ännu en gång är jag glad och pepp över att få vara med i kampen för barnets rättigheter!

Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund