När blev barn problem?

Sydsvenskan skriver här - om hur man i kommunen Vellinge, i Skåne, inte vill veta av barn som är i stort behov av trygghet. Man anser inte att ett barns rätt till trygghet är kommunens problem. Det är när ett nytt boende för ensamkommande flyktingbarn ska öppnas inkommunen som man går till stort motangrepp och vill avkasta sig sitt medmänskliga ansvar. Man frågar sig varför man måste ha dessa barn just i Vellinge.

Politiker och invånare undrar också hur det ska bli när byns barn möter flyktingbarnen. Det är som de förväntar sig att något ska ske, att det finns en skillnad på barn och barn. Man verkar tycka att vissa barn får bo i byn, men vissa inte - beroende på vilken hudfärg man har, beroende på vilket land man är född i. Men vi vet att alla människor är lika värda. Att alla barn är barn och har samma rätt till en trygg och säker framtid.

Det är dags att Vellingepolitiker slutar flörta med främlingsfientliga genom att inskränka barns rättigheter. Det är inte okej att ragga röster genom att skäla barn på deras rättigheter.

Jag vill se att Rädda Barnens Ungdomsförbund ger sig in i kampen för ensamkommande flyktingbarns rättigheter - för även de är barn. De är en väldigt utsatt grupp med barn, som framförallt inte alltid ses som barn. De ses istället som något annat, något främmande. Vi måste slå vakt om barns rätt att vara barn och alla de rättigheter som hör till.

Det är dags att vi kämpar för att ingen ska bli diskriminerad enligt barnkonventionens artikel 2 som säger att ingen får behandlas annorlunda på grund av sin hudfärg, sin etnicitet och sin börd (vem som är ens föräldrar).

Gör barnkonventionen bli lag - även i Vellinge!


Hälsningar


Niclas Persson
Barnrättskämpe!