Satsa på världsmästerskap i snällhet!?

Jag åker mycket tåg. Det blir lätt så när man precis flyttat hemifrån, bor och arbetar på olika orter samt har diverse uppdrag för Sveriges viktigaste organisation.

Genom åren har det säkert blivit hundratals - kanske tusentals timmar på tåg. Och jag har mött minst 10 gånger så många människor under alla dessa tågresor. Mäktigt, eller hur?

Men det är särskilt en person som satt sitt avtryck. Det var några år sedan, när Rädda Barnens Ungdomsförbund hade sitt kontor i Norrköping. En söndagseftermiddag som jag sent skulle glömma.En kort tågresa mellan Norrköping och Katrineholm (typ 20 minuter). 20 betydelsefulla minuter i mitt liv. Jag satt bredvid en tjej i samma ålder som jag. Hon var trevlig och hon spred positiv energi omkring sig. Även mot mig som bara satt 20 minuter bredvid henne. Jag kommer så väl ihåg hur hon frågade om jag vill smaka godis av henne. En sån enkel sak. Men ändå så svår för mig att förstå. Varför bjuder hon på godis? Är det förgiftat eller? Det är ju helt otroligt att en annan person bjuder en vilt främmande människa på godis. I min värld!

Jag tackade tyvärr nej, men minnet av frågan finns så väl kvar i mitt inre. Och det tog ett bra tag för mig att fatta att hon faktiskt bara ville väl. Men nu har jag förstått det.

Jag tycker snällhet (finns det ett sådant ord?) är underskattat. Nu handlar allt om vem som springer snabbast, har mest pengar, är mest framgångsrik, är snyggast etc. Varför handlar det inte om vem som är snällast? Måste man införa ett världsmästerskap för att det ska bli viktigt att vara snäll?

Simon Nummela
Förbundsstyrelseledamot
Rädda Barnens Ungdomsförbund