När jag växte upp kände jag mig ofta vilsen och ensam. Det kändes som att ingen kunde förstå mig. Förstå vad jag kände, hur jag tänkte. Jag saknade känslan av att ha en plats i livet. Det är nog många som kan känna igen sig i det från sin ungdomstid.
Själv var jag aldrig del av innegänget i klassen – en av de populära, de som syntes och räknades. Jag var blyg och kände mig annorlunda. Jag kände mig ofta utanför. Men samtidigt som jag ville vara en av gänget ville jag inte vara som alla andra. Ville inte behöva anpassa mig efter en färdig mall över hur man skulle bete sig och vad man skulle tycka. Jag funderade ofta över vilken som var min plats i livet. Var jag hörde hemma. Ibland tvivlade att jag skulle hitta denna plats där jag skulle känna mig trygg och respekterad så som jag var.
Ofta kan vuxna klappa ett barn eller ungdom på huvudet och säga ”Det går säkert över snart, vänta bara tills du blir vuxen”. Jag brukar avsky när folk gör sådär eftersom det känns så nedlåtande. Dessutom hjälper det ju knappast att glädja sig åt att det någon gång långt in i framtiden kommer att bli bra, när man i nuet bara känner sig usel. ”Vi är inte framtiden, vi är NU” som Rädda Barnens Ungdomsförbund brukar säga. Istället hade jag önskat mig att fler vuxna helt enkelt tog sig mer tid för att bara lyssna. Trots allt är det ett barns rättighet att bli hörd och respekterad.
Men hur som helst kanske det ändå ligger lite sanning i att ”det kommer gå över”, även om jag själv kände att det var hopplöst då. Att det är så beror inte nödvändigtvis på att man bli vuxen utan för att vissa saker tar olika lång tid. Det är först på senare tid som jag insett att det faktiskt finns en plats för var och en av oss. En plats där vi accepteras och uppskattas så som vi är. Där vi hittar likasinnade. För mig var det gemenskapen i Rädda Barnens Ungdomsförbund, för andra kan det vara i plugget, idrottslaget eller människor man endast mött på internet.
Så ge inte upp hoppet utan våga ge dig ut. Genom att följa dina intressen och träffa människor kommer du tillslut att stöta på några där du känner dig trygg och stolt över den du är.
Och då har du hittat sin plats i livet.
Viveca Missler
Ledamot Förbundsstyrelsen
Rädda Barnens Ungdomsförbund
lördag 3 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar