Inte ett ord

Många besvikelser på politiker som inte känner till barnets rättigheter, inte pratar om de eller vill inskränka dem i praktiken. Nu har jag lyssnat på alla partiledartal i Almedalen utom ett och det är statsministern som talar imorgon när jag åker båt. Men ikväll talade Peter Eriksson i Almedalen, ett av språkrören för miljöpartiet.

Miljöpartiet har otaliga gånger själva utgett sig för att vara ett barnpolitiskt parti. Men hur kommer det sig då att vi inte får höra ett ord om barn i talet? Hur kommer det sig att det närmsta man kommer barn är att prata ungdomsarbetslöshet? Peter, du glömde den femtedel av befolkningen som är barn. Utan rösträtt och utanför demokratins vinster. Har man rösträtt är man attraktiv för politiker. Då är man plötsligt en väljargrupp värd att kämpa för!

Inte ett ord.

Men en underskrift för en barnrättslag kanske? Theodor Ryan pinnade iväg till Peter efter hans tal med ett vykort och frågade om han ville skriva under för en barnrättslag. Jag stod några meter ifrån och höll tummarna. Men jag får släppa tummarna och ta tillbaka ett tomt vykort och en besviken Theodor. För Peter ville inte skriva under.

Besvikelse är inte nödvändigtvist synonymt med att ge upp. Tvärtom har vi denna veckan insett hur viktigt det är att vi fortsätter kämpa. För barnets rättigheter kommer aldrig kunna efterlevas om inte barn själva är med i processen. Vi är den processen och vi tänker ge alla partiledare en utbildning i barnrätt. Som de barnexperter vi är.


Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund