Manlig omskärelse

Svenska dagbladet har vid flera tillfällen senaste tiden berört ämnet manlig omskärelse. exempelvis i en artikel där kirurger ger sin syn.

Nu kommer debatten igång, och eftersom det ofta gäller barn så tyckte Rädda Barnens Ungdomsförbund till i frågan på årsmötet 23-26 april.

Uttalande om frågan om manlig omskärelse
Från Rädda Barnens Ungdomsförbunds årsmöte

Hur ställer sig Rädda Barnens Ungdomsförbund i frågan?
I svensk lag, lag (2001:499) om omskärelse av pojkar ”får omskärelse utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär”. Angående barnets självbestämmande så anges att ”information skall ges också till pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen. Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja”. Paragraf sex i denna lag medger dock att omskärelse är tillåtet inom ramen för religiös tradition. Samtidigt som lagen talar om att ingrepp inte får utföras mot en pojkes vilja, står också att information ska delges pojken om han har uppnått den ålder och mognad som krävs. Vi menar att lagen är otydlig och motstridig.

Rädda Barnens Ungdomsförbund väljer att understryka vikten av att barns rätt till självbestämmande alltid ska respekteras. Förvisso har föräldrar och vårdnadshavare en stor och viktig roll i formandet av barnets kulturella identitet. De ger oftast barnet dess namn, dess kulturella/religiösa arv och formar i viss utsträckning dess grundläggande värderingar. Men en människa kan ändra dessa nämnda faktorer senare i sitt liv. Man kan byta namn, konvertera till annan religion eller skaffa sig andra värderingar än sina vårdnadshavare. Att däremot omvända ett kirurgiskt ingrepp, så som en omskärelse, går inte med dagens medicinska teknologi.

En manlig omskärelse är idag ett ingrepp som kan ha både för- och nackdelar ur medicinska hänseenden. Barnkonventionen kan användas för att argumentera både för och emot manlig omskärelse på pojkar som själva inte är medvetna om ingreppets innebörd. Vi väljer därför att säga att religionsfrihet ska gälla för alla, även för barn. Barn ska själva få bestämma om de vill tillhöra något religiöst eller kulturellt samfund och i så fall vilket. Pojken ska också ha rätt att själv bestämma över sin egen kropp. Men att t ex införa en åldersgräns för pojkar att själva få bestämma om ingrepp ska utföras, är också att lägga ett stort ansvar på pojken. Vi förespråkar därför en åldersgräns på 18 år, eftersom barn – enligt Barnkonventionen – då räknas som vuxna.

Samtidigt är vi också medvetna om att det vore oansvarigt av Rädda Barnens Ungdomsförbund att verka för ett omedelbart förbud. Manlig omskärelse är en djupt rotad tradition och ett förbud hade troligtvis lett till att traditionen levt kvar oavsett, men under sämre förutsättningar för pojken. Risken är stor att omskärelsen hade utförts av andra än behöriga läkare och sjukvårdspersonal, under bristfällig bedövning och under sämre medicinska och hygieniska förhållanden. Därför uppmanar vi istället att religiösa ledare och samfund tar upp frågan och diskuterar en åldersgräns på 18 år.

Vi menar att kärnan i problemet är att religiösa argument ses som icke-förhandlingsbara. Men vi anser att religiösa traditioner måste kunna diskuteras lika mycket som andra traditioner, normer och seder ur ett barnrättsperspektiv. Genom historien har vi kunnat se hur många traditioner och normer som har legitimerats utifrån religionen har ändrats eller försvunnit. Därför uppmanar vi i Rädda Barnens Ungdomsförbund att religiösa ledare och samfund diskuterar frågan. Det är viktigt att man diskuterar under vilka former omskärelsen bör ske (vem som ska utföra omskärelsen, bedövningsmetoder etc.) och hur en åldersgräns kan förhandlas fram.
Vidare anser vi att det måste ställas högre krav på sjukvården att anmäla misstänkta fall till polisen, i de fall man finner att pojkar fått komplikationer efter omskärelsen. Enligt Socialstyrelsen omskärs cirka 3 000 pojkar per år i Sverige, varav uppskattningsvis 1 000 personer inom den offentliga sjuk- och hälsovården. Det är osäkert hur de andra omskärelserna sker eller vem som utför ingreppen, men troligtvis sker de utomlands, av läkare utan vårdavtal eller inom den privata sektorn. Långa väntetider, höga kostnader eller att familjerna känt sig dåligt bemötta av sjukvården är några av anledningarna. Om landstingen var skyldiga att erbjuda omskärelse som utförs av behöriga läkare – till rimlig kostnad och rimlig väntetid - hade fallen av komplikationer kunnat minskas. Vi vill poängtera att detta inte är för att uppmuntra manlig omskärelse, men för att ingreppet ska utföras av behöriga och under bästa möjliga förhållanden.

Vi menar också att den nuvarande lagen sänder dubbla signaler därför att den är otydlig. Å ena sidan står att ett ingrepp aldrig ska utföras mot pojkens vilja. Å andra sidan står att barnet ska ges information om han har den ålder eller mognad som krävs. Det står också att pojkens inställning ska klarläggas så långt det är möjligt. Ändå vet vi att de flesta pojkar som blir omskurna blir det i tidig ålder och innan han vet vad ingreppet innebär och kunna yttra sin åsikt. Dessa pojkar kan omöjligen ha fått en möjlighet att veta vad ingreppet innebär och ännu mindre ha yttrat sin åsikt. Regeringen bör därför se över lagen och hur den fungerar i praxis. Lagen måste formuleras så att den har ett tydligare barnrättsperspektiv och som vi ser det är det perspektivet otydligt idag.