I år går en halv miljon förstagångsväljare till urnorna, det är rekordmånga. Partierna plockar upp frågan om ungdomsarbetslöshet och försöker fånga dem, men någonstans går det fel. Precis som i tidigare val kommer rapporter att allt fler unga planerar att lägga sig på det berömda sofflocket. Vad är då förstagångsväljarnas problem? Varför är de så otacksamma när de äntligen släpps in på den politiska arenan att de tänker slänga bort sin röst? Kanske just därför, att de under 18 år hållits utestängda från den demokratiska processen. Barn och ungas engagemang tas inte på allvar och deras frågor ignoreras, utom en gång vart fjärde år då en fråga lyfts och görs till ett fläskigt vallöfte. Fler jobb åt unga!
Vi lät alla partier svara på en enkät med frågor om barn och ungas politiska villkor. Samtliga riksdagspartier, samt Feministiskt Initiativ deltog i enkätundersökningen. (Sverigedemokraterna meddelande att de på grund av tidsskäll inte hann svara.)
Även om synen på barn och ungas engagemang och deltagande skiljer sig mellan partierna, finns det en gemensam utgångspunkt i deras resonemang, den normativa synen på vad engagemang och politiskt deltagande är. Detta tar sig uttryck genom att nästan alla partier lyfter fram ungdomsförbunden som den naturliga och viktigaste påverkansmöjligheten för barn och unga. Det är i ungdomsförbunden som unga ska få sina röster hörda.
Varför är då detta ett problem? Även om ungdomsförbunden kan påverka sina moderpartier är de inte beslutsfattare. I barnkonventionen, som också en majoritet av partierna vill göra till svensk lag, fastslås att barn och unga skall få komma till tals och delta i den demokratiska processen. Genom att göra ungdomsförbunden ansvariga för att fånga upp och driva ungas engagemang, undkommer partierna sitt eget ansvar för att ge unga både deltagande och inflytande i den politiska beslutsfattarprocessen.
Det finns dock en gradskillnad och partierna delas upp i två fack utifrån deras resonemang. Moderaterna och Folkpartiet har en mer konservativ syn på ungas möjlighet till deltagande, än de andra partierna. Moderaterna skriver bland annat att ”unga har möjlighet att delta i det politiska livet, men att det kräver att man engagerar sig politiskt, vilket få unga personer gör. En anledning till det kan vara att man måste ha fyllt 18 år för att kunna rösta i allmänna val och kunna bli förtroendevald till politiska församlingar.” Senare i enkäten återfinns följande citat ”Det finns gott om exempel på hur unga personer har fått inflytande genom exempelvis de politiska ungdomsförbunden.” Tydligt i dessa citat är att enbart partipolitiskt engagemang räknas. Detta utestänger alla de som inte känner sig hemma i partipolitiken.
Folkpartiet har liknande inställning som Moderaterna. De verkar heller inte se något problem i att det ser ut som det gör ”Det är riktigt att barn och ungdomar ofta har mindre aktiva roller i politiska sammanhang. Det är osannoligt att detta skulle ändras.”
De andra partierna problematiserar mer kring ungas möjlighet till politiskt deltagande. De lyfter ungas engagemang och vilja till att påverka, och påpekar vuxenvärldens skyldighet att nå dessa unga och lyssna på dem. Men i avsaknad av andra lösningar på problemet blir svaren från även dessa partier att ingången till att påverka finns via ungdomsförbunden. Vänsterpartiets Eva Olofsson skriver att ”de politiska ungdomsförbunden har en viktig roll med direkta kanaler in i partierna.”
Vi menar inte att ungdomsförbunden inte är viktiga och att de inte borde tas på allvar, släppas in och ges reell makt. Det vi menar är att detta snarare visar på en stelbent syn på politiskt deltagande, som inte minst syns i politikernas sätt att besvara frågan i enkätundersökningen. Innan vi breddar vår syn på vad som är politiskt engagemang och inkluderar barn och unga i debatten, kan vi inte hellerförvänta oss att de ska lyssna på vad som sägs över deras huvuden.
Om dagens politiker vill bli tagna på allvar och engagera unga för att vinna deras röst, måste de även engagera sig tillräckligt mycket för att verkligen lyssna på barn och ungas egna röster. Det säger sig självt att om du blir ignorerad, nedvärderad och åsidosatt klingar fläskiga utrop som Fler jobb åt unga ganska så illa. Den etablerade politiken och vuxna i samhället måste ta ansvar för och möjliggöra barn och ungas inflytande, sluta skjuta över ansvaret på ungdomsförbunden och barn och unga själva.
Olof Svensson
Projektledare Ung & Dum som drivs av
Rädda Barnens Ungdomsförbund,
Sveriges elevråd SVEA och
Centrum mot Rassism
Först publicerad: http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/17/partierna-f-r-skylla-sig-sj-lva-att-f-rstag-ngsv-ljarna-skolkar
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar