Kan alla föräldrar ha RÄTT till sina barn?

”Att barn som är omhändertagna kan få flytta hem igen för att sedan återigen omhändertas beror på att vi har en stark föräldrarätt i Sverige. Grunden i den svenska lagstiftningen är att det biologiska föräldraskapet ses som så viktigt att det ibland prioriteras på bekostnad av barnets stabilitet.”

Så inleddes en artikel i DN igår som handlade om ett fall där en mamma misstänks ha misshandlat sina barn. Barnen hade en tid bott med en fosterfamilj för att situationen med den biologiska mamman inte var hållbar. Och nä, det var det fan inte. Mamman är häktad för grov fridskränkning och misstänks för att ha misshandlat sina barn med spikar och glasskärvor. Barnen fick nämligen inte bo kvar hos fosterfamiljen. Även om ett barn behöver flyttas från sina biologiska föräldrar på grund av att föräldrarna är jävligt dåliga föräldrar, har föräldern fortfarande rätt att träffa barnet. Utgångspunkten är till och med att barnet så småningom ska flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna.

Vem fan kom på det? Eller okej, någon har försökt täcka in både barnets och förälderns rätt. Till exempel så ska det göras en bedömning om barnet kan få den vård den behöver i hemmet innan barnet flyttas tillbaka till den biologiska föräldern igen. Men om ”vården” i det här fallet inte riktigt handlar om yttre omständigheter, utan helt enkelt att skyddas från sin biologiska förälder? Det har ingen tänkt på? Eller va? När föräldrars rätt enligt lag står över barnets kan vi kasta den lagstiftningen i papperskorgen.

Barn är ingen ägodel man har rätt till, och föräldrar blir inte världens bästa människor bara för att de har barn. Men lagen skyddar dem som om de vore antika gudar med rättigheter som står över andras.

Jag vill ha en barnrättslag!

Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund

Det är vi som gör våldet möjligt

Baby P i Storbritannien handlar om dig och mig. Precis som 8 åriga Bobby. Precis som alla andra barn som råkar illa ut i sina hem.

Storbritannien och vi är i chock. En 17 månader gammal pojke har blivit torterad till döds. Jag grät när jag läste om det fruktansvärda. Vad hjälper mina tårar? Vad hjälper det att vi läser tidningen och undrar hur det kan hända? Vilka barn räddar vi genom att lägga ifrån oss tidningen/nätsidan och tycka att världen är hemsk?

Händelser som denna chockar. Om du hade börjat bry dig om barnen i lägenheten eller huset bredvid dig kanske du också hade blivit chockad. Sanningen är den att våld mot barn inte bara visar sig i barnmord någon annanstans. Våld mot barn sker trots lagstiftning mot barnaga i Sverige också.

Men vem vågar prata om andras barn? Vem vågar lägga sig i sin grannes ’barnuppfostran’? Jag skiter i om du är feg. Och du borde skita i om du trampar någon på tårna när du reagerar för att grannen skakar sitt barn eller på något annat sätt våldför sig. Jag trampar gärna någon på tårna om det innebär att jag kan skydda ett barn. Jag tar gärna den risken, för min säkerhet är inte i fara. Det handlar inte om mig, det handlar inte heller om de föräldrarna som jag kanske falskt skulle anklaga. Riktiga föräldrar borde bli glada om någon frågar om allt är okej, eller lägger sig i för deras barns säkerhet.

Det är våra attityder och själviskhet som gör det möjligt att vansinnesdåd som dessa sker.