Igår, måndagen den 4 oktober så var det internationella barndagen och också upprop i riksdagen. Det är nu dags att de nya i riksdagen de närmsta fyra åren tar ställning för att göra barnkonventionen till svensk lag.
I samband med en demonstration mot rasism, passade några från Stockholms lokalgrupp på att samla in underskrifter för att kunna visa för de nyvalda att vi är många som vill se en lagändring. Eftermiddag var lyckad trots höstkylan och det var många som skrev på vår kampanj för att göra barnkonventionen till svensk lag!
Simon Svensson Barnrättspolitisk sekreterare Rädda Barnens Ungdomsförbund
Vill ni också bidra med material till bloggen? Maila simon.svensson@rbuf.se
Finns det folk som fortfarande använder ordet zigenarpack? Jag trodde inte det tills för några veckor sedan.
Jag och ett gäng vänner blev både utskällda och chockade en natt i somras på en camping i Borgholm. Vi hade efterfest i vårt husvagnstält. Det var efter en kväll på Hotell Strands pretentiösa och stirriga nattklubb där dansgolvens sommarplågor försökte få våra öron att glömma vad bra musik var. En liten session med en av gängets trubadurtalanger var därför en otroligt bra idé så gitarren togs fram. Vi var medvetna om vad klockan var och hur långt ifrån andra husvagnar och tält vi var. Faktiskt en bra bit ifrån, men så klart skulle vi ändå försöka hålla volymen nere. Vi tyckte det gick bra, fast en kan ju kanske ifrågasätta omdömet hos ett småtrött festgäng…
”Old pirates yes they rob I, sold I to the merchant ships”. När vi precis har kommit in i allsången till Redemption song av Bob Marley bryter ljudet av en uppjagad röst igenom och vi tystnar. En av campingens nattvakter är minst sagt förbannad på oss. Hen är så upprörd att blicken intensivt flackar runt bland oss när hen kommit in i tältet och släpper inte fram en hel mening från någon av oss som försöker bemöta utskällningen. Vi får höra, i en aggressiv och spottande form, att vi gjort precis det vi gjort – oljud under nattetid och stört övriga campinggäster. Vi får klarsyn på vårt dåliga omdöme och förstår att vi får anstränga oss lite och gå iväg ner till hamnen om vi ska fortsätta. Nattvakten har helt rätt i att säga till oss. Vi är bara lite förvånade över det hätska tilltalet.
Jag trodde stormen var över när vakten släppt ur sig alla uppläxningar och svarat på vår konstruktiva lösning om att vi ska flytta på oss med att fnysande vända ryggen till och gå. Men när hen är på väg bort hör vi genom tältduken några sista välriktade ord ”Jävla zigenarpack!”.
Va? Jag har för det första inte hört ordet zigenare på år och för det andra inte i en så tydligt nedvärderande och fördomsfull mening. Romska folkgrupper har förslavats och förföljts i hela Europa i flera sekel. Och det är ännu inte slut på det, inte heller i Sverige. Debatten om hur diskriminering gentemot romer ska upphöra har hettats upp nu framförallt på grund av att ett femtiotal romer i år har avvisats från Sverige på tveksamma grunder och för att Frankrike just nu sätter en massutvisning av 700 romer i verket. Vår tids rasism är så förbannat lurig, den institutionaliseras och döljs med intelligenta skäl som vilar på lagar och förordningar. Vem klarar av att identifiera och motverka den? Det är inte lätt. Många rättighetsorganisationer, diskrimineringsbyråer och andra organ gör ett grymt jobb. För en enskild människa återstår dock mest frustration, ilska och en känsla av maktlöshet.
Vår nattvakt gav ett exempel på vardagsrasism som tyvärr också finns kvar bland oss men som i alla fall är mer direkt och konkret. Den är lättare att reagera mot. Då, i natten på campingen, blev jag så illa berörd och arg att jag tog reda på nattvaktens namn och bestämde mig för att skriva till campingen och klaga. Gjorde jag det? Nej, det blev bara aldrig av. På grund av feghet? Inte medvetet i alla fall, men omedvetet kanske vi tycker det är läskigare än vi tror att säga ifrån och reagera när vi möter felaktiga beteenden. Svenska skolor borde bli bättre på att förverkliga läroplanens strävansmål om civilkurage.
Vem bär ansvaret för ett samhälles försvar mot rasism? Vad kan jag göra när jag upptäcker rasistiska beteenden? Gör det någon skillnad vad en privatperson gör? Jag skulle i alla fall aldrig kalla någon för ”jävla zigenarpack”. Men räcker det?
På gott och ont har vi många saker i livet som stillar och kanaliserar frustration och ångest över världens galenskap – musik och engagemang till exempel. Den där natten hittade vi sen en vacker del av hamnen och fortsatte att spela och sjunga tills solen gick upp. Och när jag kom hem fortsatte jag engagera mig för en bättre värld, bland annat genom Rädda Barnens Ungdomsförbund.
* att alla barn har samma rättigheter * att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut * att alla barn har rätt till liv och utveckling * att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
Jag börjar mitt inlägg med barnkonventionens fyra grundprinciper. Alla organisationer, klubbar och politiska ungdomsförbund eftersträvar mångfald, det är vad jag vill tro och jag tvivlar inte på att Rädda Barnens Ungdomsförbund gör det. Med anledning av att Sverige inte efterföljer barnkonventionen så bra som vi skulle vilja skriver jag ett inlägg här, jag skulle kunna fokusera på konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade någon annanstans istället men Rädda Barnens Ungdomsförbund är en organisation som kämpar för barn och jag tycker att det hör hit.
Det är så här att alla döva barn och ungdomar har teckenspråk som första språk och vår enda möjlighet att vara delaktiga i samhället är att ha teckenspråkstolkar med oss. Det kan ses som självklart i era ögon, att alla barn ska kunna gå på Rädda Barnens Ungdomsförbunds lokala möten och spela fotboll någon gång i veckan. Tyvärr är de sakerna inte lika självklara för oss. Problemet är tolkning, att vi inte alltid får tolkning när vi vill ha och behöver. På det sättet utestängs vi från saker som är självklara för er. Det är bra att man kämpar för gratis fritid för barn men glöm inte bort full delaktighet för alla. Det är dessutom en demokratisk fråga, vår rätt till att yttra oss, vår enda möjlighet att yttra oss är via teckenspråkstolkar. Det står klart och tydligt att en av de grundprinciperna att alla barn ska ha samma rättigheter men så är inte fallet, tyvärr, det vet jag att alla är medvetna om. Egentligen säger alla de grundprinciperna mycket om vilka rättigheter vi har. Att vi ska vara med och säga om till vår situation, barn som inte är medvetna om deras rättigheter är helt maktlösa. Vi utvecklas genom att gå på aktiviteter som vi tycker om och genom att kunna påverka. Jag har nyligen gått på ett av Rädda Barnens Ungdomsförbund i Lunds möten och jag kan tänka mig att fortsätta men jag är dock väldigt tveksam till att jag får tolkar till framtida möten. Oftast krävs det att vi beställer en månad i förväg men det är svårt för många att ha en så lång framhållning. Om det fattas några stolar i era lokalklubbar så kan det vara döva som inte vågar börja engagera sig på grund av rädsla för att bli besvikna.
Sveriges riksdag valde att inte stifta en lag om att otillgänglighet är diskriminering för någon månad sedan när möjligheten fanns. Sverige gick ett steg bakåt i tiden då. År 2010 ska nämligen allt vara tillgängligt för alla här i Sverige. Det har kommit upp en debatt inom riksdagen om tolkning nyligen, men det borde diskuteras mer om döva och hörselskadade barn. Det största problemet är att pengarna fördelas olika till olika landsting och alla landsting prioriterar olika. En del landsting prioriterar barn och ungdomar högt upp, tyvärr räcker det inte ändå, här i Skåne ligger vi ungdomar och barn högt upp på prioriteringslistan men vi har ändå fått nej ca 60 % av alla gånger vi behövt tolkar.Jag skulle kunna skriva många komplicerade meningar om hur tolksystemet ser ut just nu och vilken lösning som skulle vara bra men det besparar jag er nu. Ni får gärna maila mig om ni vill veta hur tolksystemet fungerar.
Alla barn är inte medvetna om vilka rättigheter man har och därför inte kan säga ifrån. Jag tror på att Rädda Barnens Ungdomsförbund skulle kunna verka för en väldig förbättring för alla med funktionsnedsättning här i Sverige på olika sätt. Kampanj för tillgänglighet, samarbete med andra organisationer, och ja, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet. Varje sak oavsett hur stor gör skillnad! Vi döva är en minoritetsgrupp i Sverige och det är inte alltid lätt att få våra röster att bli hörda. Dessutom skulle det vara bra om Rädda Barnens Ungdomsförbund åker ut till specialskolorna/riksgymnasiet och berättar om organisationen! Ni är hjärtligt välkomna till min skola!
Det är både viktigt och självklart att elever ska ha inflytande i skolan, det är den politiskt korrekta uppfattningen bland vuxna i skolans värld. Men ändå är det vuxna som står i vägen för elevers delaktighet. Det visar Rädda Barnen i en ny rapport där både elever, skolledare och skolpolitiker svarat på frågor om vad elever bör få vara med och bestämma om. Rädda Barnen och Rädda Barnens ungdomsförbund kräver nu att elevinflytandet stärks i det kommande förslaget till ny skollag.
Alla barn har rätt till utbildning och alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och få veta att vuxna lyssnar. Detta är två centrala delar av Barnkonventionen. Tillsammans innebär de att barn inte bara har rätt att gå i skola, de har också rätt att påverka sin vardag i skolan.
I den svenska vuxenvärlden, åtminstone på skolans område, råder en rörande enighet om att elevinflytande är viktigt. Det sägs och skrivs många vackra ord om att lyssna på barnen och låta dem komma till tals.
Men i verkligheten i skolans vardag märks inte alltid så mycket av detta. Enligt Skolverket behöver mer än var annan grund- och gymnasieskola förbättra elevernas möjlighet till inflytande över sitt lärande. När Skolverket sammanfattar sina utbildningsinspektioner under tre år skriver man också att ”det finns ett stort missnöje bland eleverna över begränsade möjligheter till inflytande över utbildningen och det inre arbetet i skolan”.
Rädda Barnen presenterar idag rapporten ”Vems röst väger mest?”, som bekräftar denna bild. Rädda Barnen har i samarbete med nätmötesplatsen Lunarstorm frågat 2000 pojkar och flickor i åldern 13-15 år vad de tycker att elever ska få vara med och bestämma om i skolan. En majoritet av ungdomarna tycker att elever ska få inflytande på alla de nio olika områden som frågorna handlar om. Det område som flest elever vill påverka är vad skolans pengar ska användas till, 70 procent av de tillfrågade instämmer i detta. Även den fysiska miljön, skolmaten, den psykosociala miljön och det egna lärande vill en stor majoritet av eleverna vara med och bestämma om. Och inte på något område är det en majoritet som helst inte vill att elever ska få vara med och bestämma.
”Lärarna ska inte bara lyssna på oss när dom känner för det, utan ta med våra kommentarer och åsikter i alla diskussioner om … ja, allt i skolan. Det är ju bara vi som kan säga vad det är som är bra/dåligt med till exempel schema, lärare, mobbning. Det är vi som upplever det” säger en av eleverna i undersökningen.
Samma frågor har undersökningsföretaget Synovate ställt till vuxna som har inflytelserika positioner på skolans område: rektorer och ledande skolpolitiker i kommunerna. Resultatet är tankeväckande: de vuxna vill gärna låta elever vara med och bestämma på tämligen ”ofarliga” områden, som den fysiska och psykosociala miljön. Innehållet i undervisningen, hur undervisningen ska organiseras och hur skolans pengar ska användas vill majoriteten av de vuxna däremot inte att eleverna ska få vara med och bestämma om.
De vuxna ser många hinder för elevinflytande i praktiken, t ex skolans regelverk och rutiner. En del anser inte att eleverna är intresserade av att delta. En mindre grupp uttrycker sig direkt negativt: ”eleverna påverkar nästan lite för mycket” säger t ex en rektor.
Resultatet kan tolkas som att vuxna är ovilliga att dela med sig av sin makt, och mest ser elevers deltagande som en dekoration som man kan använda vid lämpliga tillfällen. Så illa är det säkert inte över allt, en välvällig tolkning kan istället vara att vuxna i skolan saknar den tid, kunskap och erfarenhet som behövs för att förverkliga de eftersträvansvärda idealen.
Flera rektorer påpekar att elevernas möjlighet att påverka verkar minska ju äldre de blir. Denna bild får stöd i flera undersökningar, bland annat en enkät från Rädda Barnen som citeras i den aktuella rapporten. Den visar att de yngsta eleverna är mest nöjda med sin möjlighet att påverka. De anser i högre grad att de får chans säga vad de tycker, och att de vuxna tar hänsyn till vad de säger. Mest missnöjda är gymnasieeleverna. Bland dem uppger bara 27 procent att de vuxna alltid eller oftast rättat sig efter vad de tycker. Det är ett illavarslande resultat, eftersom både Barnkonventionen och den nuvarande svenska skollagen säger att barn och unga ska tillförsäkras inflytande i förhållande till deras ålder och mognad. I verkligheten verkar det vara precis tvärt om.
Skolfrågor har varit ett hett debattämne i ända sedan valrörelsen 2006, då nuvarande skolminister Jan Björklund profilerade sig som en förkämpe för ordning och kunskap i skolan, och en bekämpare av vad han själv kallar ”flumskolan”. Detta fokus på fasthet och disciplin kan leda till att auktoritära strömningar växer i styrka bland skolpersonal, och att elevinflytande mönstras ut som ett hot mot ordningen och reda. Men det är ett inbillat hot. Det finns stöd i forskningen för att elevinflytande leder till lugnare stämning och bättre inlärning. Dessutom är träning i delaktighet, argumentation och beslutsfattande en förberedelse för framtiden som röstberättigad medborgare, och ett värn av demokratin.
Alla dessa skäl för att ge elever inflytande är var för sig goda nog. Men för Rädda Barnen och Rädda Barnens ungdomsförbund är det starkasta skälet ändå helt enkelt att barn har rätt till inflytande. I år fyller Barnkonventionen 20 år. Rätten till inflytande är en av grundprinciperna i konventionen, och det är på tiden att den på allvar får fotfäste i de svenska skolorna.
I dagarna väntas ett förslag till ny skollag från regeringen. Vi hoppas att det innehåller starkare skrivningar om elevinflytande. Det bör framgår att det på varje skola ska finnas ett forum för reellt inflytande i alla frågor som rör eleverna. Elever måste få formell rätt till information, rätt att komma med förslag och få dem beaktade. Den rätten har vuxna i arbetslivet och det finns inga hållbara skäl att barn och unga inte ska ha samma rätt.
Rädda Barnens Ungdomsförbund är ett förbund där alla från 7 år upp till och med 26 år kan vara medlemmar. Vi är ett förbund av barn och unga för barn och unga.
Vi är ett religiöst och partipolitiskt obundet förbund, som kämpar för barnets rättigheter och för att Barnkonventionen, FN:s konvention om barnets rättigheter ska efterlevas och respekteras.
Vi är ett politiskt förbund som anser att man måste se barn som en viktig del av samhället. Barn kan själva förändra sin situation, men det krävs förutsättningar i form av möjligheter och kunskap om sina egna rättigheter.
Barn har förmågan, men det är de vuxnas ansvar att förutsättningarna finns.
Vi kämpar för att barn och ungas tankar, åsikter och erfarenheter ska tas på allvar i alla lägen.
Vi är inte framtiden, vi är nu!
Sara och Hedvig samlar underskrifter.
Stockholms lokalgrupp räknar insamlade vykort.
Inlägg
