Förbluffat ”zigenarpack” fick festen förstörd

Finns det folk som fortfarande använder ordet zigenarpack? Jag trodde inte det tills för några veckor sedan.

Jag och ett gäng vänner blev både utskällda och chockade en natt i somras på en camping i Borgholm. Vi hade efterfest i vårt husvagnstält. Det var efter en kväll på Hotell Strands pretentiösa och stirriga nattklubb där dansgolvens sommarplågor försökte få våra öron att glömma vad bra musik var. En liten session med en av gängets trubadurtalanger var därför en otroligt bra idé så gitarren togs fram. Vi var medvetna om vad klockan var och hur långt ifrån andra husvagnar och tält vi var. Faktiskt en bra bit ifrån, men så klart skulle vi ändå försöka hålla volymen nere. Vi tyckte det gick bra, fast en kan ju kanske ifrågasätta omdömet hos ett småtrött festgäng…

”Old pirates yes they rob I, sold I to the merchant ships”. När vi precis har kommit in i allsången till Redemption song av Bob Marley bryter ljudet av en uppjagad röst igenom och vi tystnar. En av campingens nattvakter är minst sagt förbannad på oss. Hen är så upprörd att blicken intensivt flackar runt bland oss när hen kommit in i tältet och släpper inte fram en hel mening från någon av oss som försöker bemöta utskällningen. Vi får höra, i en aggressiv och spottande form, att vi gjort precis det vi gjort – oljud under nattetid och stört övriga campinggäster. Vi får klarsyn på vårt dåliga omdöme och förstår att vi får anstränga oss lite och gå iväg ner till hamnen om vi ska fortsätta. Nattvakten har helt rätt i att säga till oss. Vi är bara lite förvånade över det hätska tilltalet.

Jag trodde stormen var över när vakten släppt ur sig alla uppläxningar och svarat på vår konstruktiva lösning om att vi ska flytta på oss med att fnysande vända ryggen till och gå. Men när hen är på väg bort hör vi genom tältduken några sista välriktade ord ”Jävla zigenarpack!”.

Va? Jag har för det första inte hört ordet zigenare på år och för det andra inte i en så tydligt nedvärderande och fördomsfull mening. Romska folkgrupper har förslavats och förföljts i hela Europa i flera sekel. Och det är ännu inte slut på det, inte heller i Sverige. Debatten om hur diskriminering gentemot romer ska upphöra har hettats upp nu framförallt på grund av att ett femtiotal romer i år har avvisats från Sverige på tveksamma grunder och för att Frankrike just nu sätter en massutvisning av 700 romer i verket. Vår tids rasism är så förbannat lurig, den institutionaliseras och döljs med intelligenta skäl som vilar på lagar och förordningar. Vem klarar av att identifiera och motverka den? Det är inte lätt. Många rättighetsorganisationer, diskrimineringsbyråer och andra organ gör ett grymt jobb. För en enskild människa återstår dock mest frustration, ilska och en känsla av maktlöshet.

Vår nattvakt gav ett exempel på vardagsrasism som tyvärr också finns kvar bland oss men som i alla fall är mer direkt och konkret. Den är lättare att reagera mot. Då, i natten på campingen, blev jag så illa berörd och arg att jag tog reda på nattvaktens namn och bestämde mig för att skriva till campingen och klaga. Gjorde jag det? Nej, det blev bara aldrig av. På grund av feghet? Inte medvetet i alla fall, men omedvetet kanske vi tycker det är läskigare än vi tror att säga ifrån och reagera när vi möter felaktiga beteenden. Svenska skolor borde bli bättre på att förverkliga läroplanens strävansmål om civilkurage.

Vem bär ansvaret för ett samhälles försvar mot rasism? Vad kan jag göra när jag upptäcker rasistiska beteenden? Gör det någon skillnad vad en privatperson gör? Jag skulle i alla fall aldrig kalla någon för ”jävla zigenarpack”. Men räcker det?

På gott och ont har vi många saker i livet som stillar och kanaliserar frustration och ångest över världens galenskap – musik och engagemang till exempel. Den där natten hittade vi sen en vacker del av hamnen och fortsatte att spela och sjunga tills solen gick upp. Och när jag kom hem fortsatte jag engagera mig för en bättre värld, bland annat genom Rädda Barnens Ungdomsförbund.

Sanne Hultgren

Medlem