.JPG)
Rädda Barnens Ungdomsförbunds 5 ombud (och en gäst) till Rädda Barnens Riksårsmöte är på plats i Jönköping. Ana Vasquez, Sara Thiringer, Daniel Svensson Kåreda, Aida Aboutaka och Omar Akkache ombud samt Charlotta Öberg har igår och idag träffat och diskuterat barnrätt med andra barnrättskäpmar och blött och stött åsikter kring motioner, ställningstaganden osv. Vi kan meddela att det är mycket intressant och utvecklande och att Rädda Barnen är en modig organisation. Dock så fick vi inte igenom Rädda Barnens Ungdomsförbunds motion om att Rädda Barnens verksmahet ska vara alkoholfri. Detta tycker vi är mindre modigt. Vi tycker att Rädda Barnens verksamhet borde vara alkoholfri därför att:
• det är barns rättighet att skyddas mot droger, vi bör leva som vi lär i vårt barnbrättstänk
• Rädda Barnen bör kunna ha verksamhet där barn och vuxna som har drabbats av alkoholmissbruk av olika slag i sin närvaro kan käna sig trygga och inkluderade, ej otrygga och i ett utanförskap
• alkoholkulturen i Sverige ofta är en begränsande norm för barn och unga
• fler anledningar finns men till sist och inte minst, majoriteten av Rädda Barnens medlemmar mellan 7-25 vädjar genom denna motion till "de vuxna" i Rädda Barnen att de gånger de är i Rädda Barnen sammanhang där alla Rädda Barnens medlemmar oavsett ålder och bakgrund ska kunna känna sig välkomna, snälla avstå från ett glas vin till middagen de gångerna, eller fler, och utsätt oss inte heller för risken att minderåriga enklare kan få tag i alkohol, eller t.o.m risken att bli bjuden.
Mer happy nyhet är att Rädda Barnen tagit ställning för att arbeta för sänkt rösträttsålder till 16 år i kommunval. Tyvärr inte i alla allmänna val som vi tycker men iaf, ett litet steg som är ett ganska stort steg. Yeah! En intressant aspekt av detta fick vi av 2 medlemmar som förespråkar att föräldrar ska kunna ombudsrösta för barn utan rösträtt från och med 0 års ålder. Som ett steg i demokartiutvecklingt och verkligt inflytande för alla. Politikerna blir då tvugna att rikta politiken även kring barnfrågor. Mycket intressant tycker vi men Rädda Barnens Ungdosmförbund har inget ställningstagande kring detta än. Ska sätta in mig mera i det!
Här kommer lite härliga bilder från oss:
Linus Bengtsson fån Riksstyrelsen argumenterar kring varför Barnkonventionen ska bli lag och hur detta kan göras
Omar Akkache bjöd på alkoholfri dryck i en minikampanj för vår motion om alkoholfri verksamhet.
Sara Thiringer har lobbat hårt för rösträtt vid 16 års ålder i alla almänna val
Charlotta Öberg
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdosmförbund
Finns det folk som fortfarande använder ordet zigenarpack? Jag trodde inte det tills för några veckor sedan.
Jag och ett gäng vänner blev både utskällda och chockade en natt i somras på en camping i Borgholm. Vi hade efterfest i vårt husvagnstält. Det var efter en kväll på Hotell Strands pretentiösa och stirriga nattklubb där dansgolvens sommarplågor försökte få våra öron att glömma vad bra musik var. En liten session med en av gängets trubadurtalanger var därför en otroligt bra idé så gitarren togs fram. Vi var medvetna om vad klockan var och hur långt ifrån andra husvagnar och tält vi var. Faktiskt en bra bit ifrån, men så klart skulle vi ändå försöka hålla volymen nere. Vi tyckte det gick bra, fast en kan ju kanske ifrågasätta omdömet hos ett småtrött festgäng…
”Old pirates yes they rob I, sold I to the merchant ships”. När vi precis har kommit in i allsången till Redemption song av Bob Marley bryter ljudet av en uppjagad röst igenom och vi tystnar. En av campingens nattvakter är minst sagt förbannad på oss. Hen är så upprörd att blicken intensivt flackar runt bland oss när hen kommit in i tältet och släpper inte fram en hel mening från någon av oss som försöker bemöta utskällningen. Vi får höra, i en aggressiv och spottande form, att vi gjort precis det vi gjort – oljud under nattetid och stört övriga campinggäster. Vi får klarsyn på vårt dåliga omdöme och förstår att vi får anstränga oss lite och gå iväg ner till hamnen om vi ska fortsätta. Nattvakten har helt rätt i att säga till oss. Vi är bara lite förvånade över det hätska tilltalet.
Jag trodde stormen var över när vakten släppt ur sig alla uppläxningar och svarat på vår konstruktiva lösning om att vi ska flytta på oss med att fnysande vända ryggen till och gå. Men när hen är på väg bort hör vi genom tältduken några sista välriktade ord ”Jävla zigenarpack!”.
Va? Jag har för det första inte hört ordet zigenare på år och för det andra inte i en så tydligt nedvärderande och fördomsfull mening. Romska folkgrupper har förslavats och förföljts i hela Europa i flera sekel. Och det är ännu inte slut på det, inte heller i Sverige. Debatten om hur diskriminering gentemot romer ska upphöra har hettats upp nu framförallt på grund av att ett femtiotal romer i år har avvisats från Sverige på tveksamma grunder och för att Frankrike just nu sätter en massutvisning av 700 romer i verket. Vår tids rasism är så förbannat lurig, den institutionaliseras och döljs med intelligenta skäl som vilar på lagar och förordningar. Vem klarar av att identifiera och motverka den? Det är inte lätt. Många rättighetsorganisationer, diskrimineringsbyråer och andra organ gör ett grymt jobb. För en enskild människa återstår dock mest frustration, ilska och en känsla av maktlöshet.
Vår nattvakt gav ett exempel på vardagsrasism som tyvärr också finns kvar bland oss men som i alla fall är mer direkt och konkret. Den är lättare att reagera mot. Då, i natten på campingen, blev jag så illa berörd och arg att jag tog reda på nattvaktens namn och bestämde mig för att skriva till campingen och klaga. Gjorde jag det? Nej, det blev bara aldrig av. På grund av feghet? Inte medvetet i alla fall, men omedvetet kanske vi tycker det är läskigare än vi tror att säga ifrån och reagera när vi möter felaktiga beteenden. Svenska skolor borde bli bättre på att förverkliga läroplanens strävansmål om civilkurage.
Vem bär ansvaret för ett samhälles försvar mot rasism? Vad kan jag göra när jag upptäcker rasistiska beteenden? Gör det någon skillnad vad en privatperson gör? Jag skulle i alla fall aldrig kalla någon för ”jävla zigenarpack”. Men räcker det?
På gott och ont har vi många saker i livet som stillar och kanaliserar frustration och ångest över världens galenskap – musik och engagemang till exempel. Den där natten hittade vi sen en vacker del av hamnen och fortsatte att spela och sjunga tills solen gick upp. Och när jag kom hem fortsatte jag engagera mig för en bättre värld, bland annat genom Rädda Barnens Ungdomsförbund.
Sanne Hultgren
Medlem
I år går en halv miljon förstagångsväljare till urnorna, det är rekordmånga. Partierna plockar upp frågan om ungdomsarbetslöshet och försöker fånga dem, men någonstans går det fel. Precis som i tidigare val kommer rapporter att allt fler unga planerar att lägga sig på det berömda sofflocket. Vad är då förstagångsväljarnas problem? Varför är de så otacksamma när de äntligen släpps in på den politiska arenan att de tänker slänga bort sin röst? Kanske just därför, att de under 18 år hållits utestängda från den demokratiska processen. Barn och ungas engagemang tas inte på allvar och deras frågor ignoreras, utom en gång vart fjärde år då en fråga lyfts och görs till ett fläskigt vallöfte. Fler jobb åt unga!
Vi lät alla partier svara på en enkät med frågor om barn och ungas politiska villkor. Samtliga riksdagspartier, samt Feministiskt Initiativ deltog i enkätundersökningen. (Sverigedemokraterna meddelande att de på grund av tidsskäll inte hann svara.)
Även om synen på barn och ungas engagemang och deltagande skiljer sig mellan partierna, finns det en gemensam utgångspunkt i deras resonemang, den normativa synen på vad engagemang och politiskt deltagande är. Detta tar sig uttryck genom att nästan alla partier lyfter fram ungdomsförbunden som den naturliga och viktigaste påverkansmöjligheten för barn och unga. Det är i ungdomsförbunden som unga ska få sina röster hörda.
Varför är då detta ett problem? Även om ungdomsförbunden kan påverka sina moderpartier är de inte beslutsfattare. I barnkonventionen, som också en majoritet av partierna vill göra till svensk lag, fastslås att barn och unga skall få komma till tals och delta i den demokratiska processen. Genom att göra ungdomsförbunden ansvariga för att fånga upp och driva ungas engagemang, undkommer partierna sitt eget ansvar för att ge unga både deltagande och inflytande i den politiska beslutsfattarprocessen.
Det finns dock en gradskillnad och partierna delas upp i två fack utifrån deras resonemang. Moderaterna och Folkpartiet har en mer konservativ syn på ungas möjlighet till deltagande, än de andra partierna. Moderaterna skriver bland annat att ”unga har möjlighet att delta i det politiska livet, men att det kräver att man engagerar sig politiskt, vilket få unga personer gör. En anledning till det kan vara att man måste ha fyllt 18 år för att kunna rösta i allmänna val och kunna bli förtroendevald till politiska församlingar.” Senare i enkäten återfinns följande citat ”Det finns gott om exempel på hur unga personer har fått inflytande genom exempelvis de politiska ungdomsförbunden.” Tydligt i dessa citat är att enbart partipolitiskt engagemang räknas. Detta utestänger alla de som inte känner sig hemma i partipolitiken.
Folkpartiet har liknande inställning som Moderaterna. De verkar heller inte se något problem i att det ser ut som det gör ”Det är riktigt att barn och ungdomar ofta har mindre aktiva roller i politiska sammanhang. Det är osannoligt att detta skulle ändras.”
De andra partierna problematiserar mer kring ungas möjlighet till politiskt deltagande. De lyfter ungas engagemang och vilja till att påverka, och påpekar vuxenvärldens skyldighet att nå dessa unga och lyssna på dem. Men i avsaknad av andra lösningar på problemet blir svaren från även dessa partier att ingången till att påverka finns via ungdomsförbunden. Vänsterpartiets Eva Olofsson skriver att ”de politiska ungdomsförbunden har en viktig roll med direkta kanaler in i partierna.”
Vi menar inte att ungdomsförbunden inte är viktiga och att de inte borde tas på allvar, släppas in och ges reell makt. Det vi menar är att detta snarare visar på en stelbent syn på politiskt deltagande, som inte minst syns i politikernas sätt att besvara frågan i enkätundersökningen. Innan vi breddar vår syn på vad som är politiskt engagemang och inkluderar barn och unga i debatten, kan vi inte hellerförvänta oss att de ska lyssna på vad som sägs över deras huvuden.
Om dagens politiker vill bli tagna på allvar och engagera unga för att vinna deras röst, måste de även engagera sig tillräckligt mycket för att verkligen lyssna på barn och ungas egna röster. Det säger sig självt att om du blir ignorerad, nedvärderad och åsidosatt klingar fläskiga utrop som Fler jobb åt unga ganska så illa. Den etablerade politiken och vuxna i samhället måste ta ansvar för och möjliggöra barn och ungas inflytande, sluta skjuta över ansvaret på ungdomsförbunden och barn och unga själva.
Olof Svensson
Inlägg
Alla kommentarer
