torsdag 25 mars 2010

Vuxensamhället i Bjästa är de främsta förövarna

Igår såg jag på Uppdrag Granskning på SVT. Egentligen var det något av det dummaste jag kunde göra sådär innan jag tänkte gå och lägga mig. Varför det? Av den enkla anledningen att jag blev så innerligt upprörd över inslaget att jag även idag har svårt att uttrycka mig.

Gårdagens Uppdrag Granskning handlade om hur ett samhälle sluter samman MOT två våldtäktsoffer och ställer till med ytterligare ett helvete i tjejernas liv. Träffande heter inslaget ”den andra våldtäkten”.

Både offren och förövaren i det här fallet är barn.

Förövarna i ”Den andra våldtäkten” var i stor utsträckning vuxna människor. Det finns en skola som står helt handfallna och säger sig vara omedvetna om de trakasserier, hot och mobbing som flickan utsätts för. Det finns en fritidsgård som väljer att agera ”opartiska” efter det att domen har fallit. Det finns en präst som välkomnar pojkens ”demonstration” på skolavslutningen i kyrkan där pojken får applåder när han, trots förbud från skolan, kommer till kyrkan för att dela ut blommor. Det finns föräldrar som startar facebookgrupper för pojken och mot flickan, det finns vuxna människor i hela samhället som väljer att sprida rykten och trakassera flickan efter att hon har blivit utsatt för en våldtäkt.

Kvar står tre offer för vuxnas agerande. För även pojken är ett offer för var som händer. Trots att han i förhör har erkänt, trots att han är dömd, trots att han nu ska få sluten ungdomsvård så väljer detta samhälle att fullständigt ignorera det faktum att detta är en pojke som behöver hjälp. Vilken möjlighet ger dessa vuxna människor pojken att försonas med sin handling och kunna ta emot den hjälp han nu ska få?

Och som om inte flickorna har ett helvete stort nog att tackla i och med det som drabbat dem? Det skulle aldrig ha hänt, det får inte hända, men vi vet att mörkertalet för barn som utsätts för sexualbrott är högt. Istället för att backa upp flickorna och ge dem allt stöd som möjligt kan ges så ifråntar samhället deras sanning och deras bearbetningsprocess. För det som dessa vuxna har utsatt flickorna för finner jag inga ord.

Sanningen är nog den att dessa typer av händelser skakar en människas liv, dess närhet och samhälle. Att jag har svårt att uttrycka den enorma ilska efter detta inslag säger en hel del om problematiken som också har lett till att så många människor i det här samhället agerar bortom förstånd. Sexualbrott väcker känslor, men vi har få forum för att hantera dessa. Vi kan inte prata om det, vi skuld- och skambelägger, undviker, skäms och bortförklarar. Det är ett systemfel som leder till att de som utsätts för brotten möter en vardag som inte går att luta sig tillbaka mot. I det här fallet dessutom en vardag som går över alla gränser och är utom både kontroll och förstånd.

Barnkonventionens artikel 3 fastslår:
Att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutitioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Barnkonventionens artikel 16 fastslår:
Att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende.

Barnkonventionens artikel 19 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp.

Barnkonventionens artikel 26 fastslår:
Att konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.

Barnkonventionens artikel 34 fastslår:
Att konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.

Barnkonventionens artikel 36 fastslår:
Att konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Barnkonventionens artikel 39 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.



För helvete!

Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund

Inga kommentarer: