Vuxna står i vägen för elevinflytande

Det är både viktigt och självklart att elever ska ha inflytande i skolan, det är den politiskt korrekta uppfattningen bland vuxna i skolans värld. Men ändå är det vuxna som står i vägen för elevers delaktighet. Det visar Rädda Barnen i en ny rapport där både elever, skolledare och skolpolitiker svarat på frågor om vad elever bör få vara med och bestämma om. Rädda Barnen och Rädda Barnens ungdomsförbund kräver nu att elevinflytandet stärks i det kommande förslaget till ny skollag.

Alla barn har rätt till utbildning och alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och få veta att vuxna lyssnar. Detta är två centrala delar av Barnkonventionen. Tillsammans innebär de att barn inte bara har rätt att gå i skola, de har också rätt att påverka sin vardag i skolan.

I den svenska vuxenvärlden, åtminstone på skolans område, råder en rörande enighet om att elevinflytande är viktigt. Det sägs och skrivs många vackra ord om att lyssna på barnen och låta dem komma till tals.

Men i verkligheten i skolans vardag märks inte alltid så mycket av detta. Enligt Skolverket behöver mer än var annan grund- och gymnasieskola förbättra elevernas möjlighet till inflytande över sitt lärande. När Skolverket sammanfattar sina utbildningsinspektioner under tre år skriver man också att ”det finns ett stort missnöje bland eleverna över begränsade möjligheter till inflytande över utbildningen och det inre arbetet i skolan”.

Rädda Barnen presenterar idag rapporten ”Vems röst väger mest?”, som bekräftar denna bild. Rädda Barnen har i samarbete med nätmötesplatsen Lunarstorm frågat 2000 pojkar och flickor i åldern 13-15 år vad de tycker att elever ska få vara med och bestämma om i skolan. En majoritet av ungdomarna tycker att elever ska få inflytande på alla de nio olika områden som frågorna handlar om. Det område som flest elever vill påverka är vad skolans pengar ska användas till, 70 procent av de tillfrågade instämmer i detta. Även den fysiska miljön, skolmaten, den psykosociala miljön och det egna lärande vill en stor majoritet av eleverna vara med och bestämma om. Och inte på något område är det en majoritet som helst inte vill att elever ska få vara med och bestämma.

”Lärarna ska inte bara lyssna på oss när dom känner för det, utan ta med våra kommentarer och åsikter i alla diskussioner om … ja, allt i skolan. Det är ju bara vi som kan säga vad det är som är bra/dåligt med till exempel schema, lärare, mobbning. Det är vi som upplever det” säger en av eleverna i undersökningen.

Samma frågor har undersökningsföretaget Synovate ställt till vuxna som har inflytelserika positioner på skolans område: rektorer och ledande skolpolitiker i kommunerna. Resultatet är tankeväckande: de vuxna vill gärna låta elever vara med och bestämma på tämligen ”ofarliga” områden, som den fysiska och psykosociala miljön. Innehållet i undervisningen, hur undervisningen ska organiseras och hur skolans pengar ska användas vill majoriteten av de vuxna däremot inte att eleverna ska få vara med och bestämma om.

De vuxna ser många hinder för elevinflytande i praktiken, t ex skolans regelverk och rutiner. En del anser inte att eleverna är intresserade av att delta. En mindre grupp uttrycker sig direkt negativt: ”eleverna påverkar nästan lite för mycket” säger t ex en rektor.

Resultatet kan tolkas som att vuxna är ovilliga att dela med sig av sin makt, och mest ser elevers deltagande som en dekoration som man kan använda vid lämpliga tillfällen. Så illa är det säkert inte över allt, en välvällig tolkning kan istället vara att vuxna i skolan saknar den tid, kunskap och erfarenhet som behövs för att förverkliga de eftersträvansvärda idealen.

Flera rektorer påpekar att elevernas möjlighet att påverka verkar minska ju äldre de blir. Denna bild får stöd i flera undersökningar, bland annat en enkät från Rädda Barnen som citeras i den aktuella rapporten. Den visar att de yngsta eleverna är mest nöjda med sin möjlighet att påverka. De anser i högre grad att de får chans säga vad de tycker, och att de vuxna tar hänsyn till vad de säger. Mest missnöjda är gymnasieeleverna. Bland dem uppger bara 27 procent att de vuxna alltid eller oftast rättat sig efter vad de tycker. Det är ett illavarslande resultat, eftersom både Barnkonventionen och den nuvarande svenska skollagen säger att barn och unga ska tillförsäkras inflytande i förhållande till deras ålder och mognad. I verkligheten verkar det vara precis tvärt om.

Skolfrågor har varit ett hett debattämne i ända sedan valrörelsen 2006, då nuvarande skolminister Jan Björklund profilerade sig som en förkämpe för ordning och kunskap i skolan, och en bekämpare av vad han själv kallar ”flumskolan”. Detta fokus på fasthet och disciplin kan leda till att auktoritära strömningar växer i styrka bland skolpersonal, och att elevinflytande mönstras ut som ett hot mot ordningen och reda. Men det är ett inbillat hot. Det finns stöd i forskningen för att elevinflytande leder till lugnare stämning och bättre inlärning. Dessutom är träning i delaktighet, argumentation och beslutsfattande en förberedelse för framtiden som röstberättigad medborgare, och ett värn av demokratin.

Alla dessa skäl för att ge elever inflytande är var för sig goda nog. Men för Rädda Barnen och Rädda Barnens ungdomsförbund är det starkasta skälet ändå helt enkelt att barn har rätt till inflytande. I år fyller Barnkonventionen 20 år. Rätten till inflytande är en av grundprinciperna i konventionen, och det är på tiden att den på allvar får fotfäste i de svenska skolorna.

I dagarna väntas ett förslag till ny skollag från regeringen. Vi hoppas att det innehåller starkare skrivningar om elevinflytande. Det bör framgår att det på varje skola ska finnas ett forum för reellt inflytande i alla frågor som rör eleverna. Elever måste få formell rätt till information, rätt att komma med förslag och få dem beaktade. Den rätten har vuxna i arbetslivet och det finns inga hållbara skäl att barn och unga inte ska ha samma rätt.

Inger Ashing

Ordförande, Rädda Barnen

Sofia Zackrisson

Ordförande, Rädda Barnens ungdomsförbund