I och med måndagsmorgonens händelse den 31 maj, då Israelisk militär bordade och stoppade en grupp av fartyg med humanitärt bistånd under namn ”Ship to Gaza”, så har världen fått en kraftig påminnelse om Israel-Palestinakonflikten. En konflikt som pågått i mer än 60 år och har under så lång tid mycket allvarligt kränkt rättigheterna för alla israeliska och palestinska barn och unga som lever i de konfliktdrabbade områdena eller har flytt därifrån, och kränkningarna fortsätter. I Gaza är mer än hälften av de ca 1,5 miljoner människor som bor där under 18 år – alltså ca 780 000 barn.
Det är inte barn som startar krig och konflikter, men det är barn som får betala det största priset för misären. Det är och har alltid varit fel, orättvist och oacceptabelt. Idag råder det inga tvivel om att barn har absoluta och okränkbara rättigheter genom FN:s konvention om barnets rättigheter. Men de efterlevs fortfarande inte! Att leva som barn i krig, konflikt och under ockupation kommer alltid vara lika kränkande och skadande för ett barn.
Blockaden av Gaza måste lyftas, nu!
Den illegala blockaden mot Gaza måste lyftas och civilbefolkningens grundläggande rättigheter tillgodoses genom att hjälp från omvärlden tillåts med material för överlevnad och hälsa (humanitärt bistånd). Blockaden hindrar så ofta humanitärt bistånd från att nå Gazaborna att barns liv redan har offrats och fler liv fortsätter att sättas på spel. Blockaden måste lyftas nu!
Världens makthavare behöver ta ansvar och verkligen få blockaden lyft. Både dem i stater som skapat och upprätthåller blockaden och de som står utanför men inte lyckas göra något åt den. Det är alla vuxna och staters ansvar att säkra alla barns rättigheter. Alla måste göra sitt bästa, ingen får någonsin kompromissa med fred och barnets rättigheter. En makthavare som försöker är EU:s utrikeschef Catherine Ashton som å EU:s vägnar kräver ett omedelbart, uthålligt och ovillkorligt öppnande av gränsövergångar för att släppa in humanitär hjälp, kommersiella varor och personer till Gaza. Även FN-chefen Ban Ki-Moon kräver detta. Det gör också vi, Rädda Barnens Ungdomsförbund.
Ta fred på allvar, ta tillvara på barns kompetens!
Fred är det enda alternativet. Hur ska det uppnås? Hur tillvaratas barn och ungas kompetenser och perspektiv i konfliktlösnings- och fredsarbetet för Israel och Palestina? Artikel 12 i barnkonventionen fastslår barnets rätt till åsiktsfrihet och rätten att bli hörd. Barn är experter på hur det är att vara barn och vad som krävs för att deras egna och andra barns situationer ska bli bra. Att tillgodose artikel 12 är en ovärderlig och avgörande del av vägen till fred.
Såväl israeliska som palestinska barn och unga får sina rättigheter kränkta genom konflikten, gemensamma fredsprojekt har genomförts och fortsätter att drivas av klartänkta unga som inte tänker ta konfliktens kränkningar längre. Det är klart att alla vill ha fred, de som inte vill det kan inte tänka klart. Vi behöver så mycket klartänkthet det bara går. Att se på barn och unga som passiva, oförmögna, osjälvständiga offer kommer inte att hjälpa någonting. Världen måste agera utefter att barn är fullvärdiga, jämlika och kompetenta människor som har viktiga och värdefulla förmågor, men det är de vuxna som måste se till att förutsättningarna finns och barns förmågor tas tillvara.
Världen kan inte låta denna konflikt pågå! Vi tänker inte sluta ställa krav förrän fred uppnås och vi fördömer staters agerande om de gör något annat än använder alla sina resurser till det yttersta för att säkra alla barns rättigheter. Det är de är skyldiga att göra enligt artikel 4 i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Världen!
Våga inte göra något annat än att prioritera barnets rättigheter högst.
Våga lyfta blicken, sätta förståelse framför rädsla, sätta mod framför mesighet förklädd i försiktighet, sätta i morgons rätt till fred framför igårs rätt till att ältas.
Våga ge barn och unga verklig makt och inflytande i arbetet för att få ett slut på konflikten och uppnå fred för Israel och Palestina.
/Sanne Hultgren
Vice förbundsordförande för Rädda Barnens Ungdomsförbund
Rädda Barnens Ungdomsförbund verkar för att barnkonventionen efterlevs och respekteras samt att barn och unga får makt och möjligheter att kunna förändra sin och andra barns situation här och nu.
Rädda Barnen har kämpat för barnets rättigheter i Gaza sedan 1973. Du kan läsa mer om det här:
http://www.rb.se/vartarbete/internationellt/krig-och-katastrofer/tidigare-insatser/gaza/Pages/default.aspx
Vill du veta mer om Israel-Palestinakonflikten? Då kan nedan länk till wikipedia vara en början, och leta dig sedan vidare om du är intresserad. Kom alltid ihåg barnrättsperspektivet och läs information kritiskt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Israel-Palestina-konflikten
För barn under ockupation kräver Rädda Barnens Ungdomsförbund att:
• att där ockupation sker ska den svenska regeringen aktivt verka för att barnets bästa ska stå i fokus
• att utländskt bistånd som går till en part i ockupationskonflikter sätter barnets bästa i främsta rummet
• att Sveriges regering aktivt tar ställning för barnets rättigheter när ockupationsmakterna bryter mot internationell rätt
• att alla parter i konflikten särskilt prioriterar barns rätt till utbildning, sjukvård och fungerande infrastruktur
fredag 4 juni 2010
onsdag 28 april 2010
Till rektor, klasslärare eller samhällslärare
- Få workshopturnén Interaktiv demokrati till er skola!Vill ni uppmärksamma höstens val bland era elever? Vill ni ge era elever möjlighet att diskutera och problematisera kring demokrati och politik? Vill ni ge era elever bättre politiskt självförtroende och verktygen att själva skapa sig en politisk uppfattning utifrån sin egen värdegrund snarare än genom att reagera på befintligt politik? Då bör ni boka in en workshop med Interaktiv demokrati!
Interaktiv demokrati är en workshop som handlar om politik, demokrati och åsikter. Hur gör man egentligen för att skapa sig en uppfattning om vad som är demokratiskt och vad man bör tycka politiskt? Finns det andra sätt än att bara läsa partiprogram och lyssna på debatter? Ja, det finns det!
Under en workshop med Interaktiv demokrati får elever, genom interaktiva och upplevelsebaserade övningar, skapa sig en egen uppfattning kring vad de anser är demokrati och hur man kan gå tillväga för att skapa sig en demokratisk och politisk
uppfattning.
Interaktiv demokrati handlar inte nödvändigtvis om vilket parti man ska rösta på. Det handlar om hur man kan forma sig en politisk åsikt i ett demokratiskt samhälle. Det handlar om vad det egentligen innebär att bo i ett demokratiskt samhälle. Det handlar om hur en ung generation, som växt upp utan världskrig och Berlinmur kan få en förståelse för en demokrati som för dem verkar självklar. Vilka utmaningar står vår demokrati idag inför? Vad finns det för hot mot demokratin här i Sverige, i din kommun, i din skola?
Interaktiv demokrati kan ses som ett komplement till den vanliga undervisningen. Under en workshop berättar vi inte om krig eller antikens filosofer, utan utgår ifrån den värld vi lever i nu och hur demokrati är och kan vara aktuellt för unga människor idag. Workshopen syftar till att eleverna själva ska kunna växa som medborgare i ett demokratiskt samhälle, få
verktyg att diskutera kring demokrati och politik och fundera på hur man kan bilda sig en politisk uppfattning som utgår från dem själva och deras värdegrund, snarare än att reagera på befintlig politik. Varje workshop är tre timmar lång, genomförs klassvis, är interaktiv och upplevelsebaserad och ges på både övre grundskolor och gymnasieskolor runt om i Sverige mellan den 3 maj och 1 oktober 2010.
Anmäl din skola idag på www.interaktivdemokrati.se eller ring 072-2997202!
Interaktiv demokrati är ett projekt inom ramen för Skolval2010 som genomförs gemensamt av Sveriges elevråd – SVEA, Rädda Barnens Ungdomsförbund och Centrum mot Rasism.
tisdag 27 april 2010
SD om ensamkommande flyktingbarn: "Barn förföljs inte"
Sydsvenska dagbladet rapporterar idag kring an annons skapad Sverigedemokraterna som hävdar att ”barn aldrig är utsatta för hot av dödsstraff och förföljelse" och att det därför inte finns några skäl att at emot dem.
Inte bara visar Sverigedemokraternas ordförande i Burlöv Lars-Anders Espert upp total brist på verklighetsförankring utan också brist på respekt för FNs barnkonvention. Det är i ett uttalande till tidningen som han påstår att barn inte alls förföljs på olika platser i världen och att det finns de barn som är i behov av beskydd.
Han säger även:
"En människa som är sjutton år gammal är i stort sett vuxen. Barn förföljs aldrig, men om människor bär sig väldigt illa åt när de är sjutton så kan de också avrättas, det kan jag mycket väl tänka mig."
Alla som någon gång läst FNs barnkonvention vet att det på den allra första sidan i artikel 1 står "barn är varje människa under 18 år". Lars-Anders Espert verkar alltså aldrig ha öppnat ett exemplar av konventionen då han tror att ett barn förlorar alla sina rättigheter så fort de kan anses vara "i stort sett vuxna". Alla vi andra vet att de rättigheter som barn innehar är okränkbara oavsett hur vuxna de kan framstå i någons öga. Ett barn är alla människor under 18år.
Han verkar heller inte ha några som helst problem med att, vilket är hans egna ord när det gäller förföljelse av barn och deras föräldrar, "barn följer med av bara farten" då det är föräldrarnas fel att familjerna förföljs.
Det är minst sagt en underlig hållning till när barn utsätts för våld och förföljelse. Att barnen inte alls är föremål för själva förföljelsen utan att de bara råkar bli föremål för förföljelsen som deras föräldrar utsätts för. Vissa av oss andra skulle säga att det är att bli förföljd.
Tvärtemot vad Sverigedemokraterna tycker så anser jag att vi i Sverige måste ta ett större ansvar för att hjälpa de barn som far illa ute i världen. Att hjälpa de ensamma barn som når hit till Sverige på flykt från krig och våld är absolut självklart!
Niclas Persson
Barnrättskämpe
Inte bara visar Sverigedemokraternas ordförande i Burlöv Lars-Anders Espert upp total brist på verklighetsförankring utan också brist på respekt för FNs barnkonvention. Det är i ett uttalande till tidningen som han påstår att barn inte alls förföljs på olika platser i världen och att det finns de barn som är i behov av beskydd.
Han säger även:
"En människa som är sjutton år gammal är i stort sett vuxen. Barn förföljs aldrig, men om människor bär sig väldigt illa åt när de är sjutton så kan de också avrättas, det kan jag mycket väl tänka mig."
Alla som någon gång läst FNs barnkonvention vet att det på den allra första sidan i artikel 1 står "barn är varje människa under 18 år". Lars-Anders Espert verkar alltså aldrig ha öppnat ett exemplar av konventionen då han tror att ett barn förlorar alla sina rättigheter så fort de kan anses vara "i stort sett vuxna". Alla vi andra vet att de rättigheter som barn innehar är okränkbara oavsett hur vuxna de kan framstå i någons öga. Ett barn är alla människor under 18år.
Han verkar heller inte ha några som helst problem med att, vilket är hans egna ord när det gäller förföljelse av barn och deras föräldrar, "barn följer med av bara farten" då det är föräldrarnas fel att familjerna förföljs.
Det är minst sagt en underlig hållning till när barn utsätts för våld och förföljelse. Att barnen inte alls är föremål för själva förföljelsen utan att de bara råkar bli föremål för förföljelsen som deras föräldrar utsätts för. Vissa av oss andra skulle säga att det är att bli förföljd.
Tvärtemot vad Sverigedemokraterna tycker så anser jag att vi i Sverige måste ta ett större ansvar för att hjälpa de barn som far illa ute i världen. Att hjälpa de ensamma barn som når hit till Sverige på flykt från krig och våld är absolut självklart!
Niclas Persson
Barnrättskämpe
torsdag 25 mars 2010
Vuxensamhället i Bjästa är de främsta förövarna
Igår såg jag på Uppdrag Granskning på SVT. Egentligen var det något av det dummaste jag kunde göra sådär innan jag tänkte gå och lägga mig. Varför det? Av den enkla anledningen att jag blev så innerligt upprörd över inslaget att jag även idag har svårt att uttrycka mig.
Gårdagens Uppdrag Granskning handlade om hur ett samhälle sluter samman MOT två våldtäktsoffer och ställer till med ytterligare ett helvete i tjejernas liv. Träffande heter inslaget ”den andra våldtäkten”.
Både offren och förövaren i det här fallet är barn.
Förövarna i ”Den andra våldtäkten” var i stor utsträckning vuxna människor. Det finns en skola som står helt handfallna och säger sig vara omedvetna om de trakasserier, hot och mobbing som flickan utsätts för. Det finns en fritidsgård som väljer att agera ”opartiska” efter det att domen har fallit. Det finns en präst som välkomnar pojkens ”demonstration” på skolavslutningen i kyrkan där pojken får applåder när han, trots förbud från skolan, kommer till kyrkan för att dela ut blommor. Det finns föräldrar som startar facebookgrupper för pojken och mot flickan, det finns vuxna människor i hela samhället som väljer att sprida rykten och trakassera flickan efter att hon har blivit utsatt för en våldtäkt.
Kvar står tre offer för vuxnas agerande. För även pojken är ett offer för var som händer. Trots att han i förhör har erkänt, trots att han är dömd, trots att han nu ska få sluten ungdomsvård så väljer detta samhälle att fullständigt ignorera det faktum att detta är en pojke som behöver hjälp. Vilken möjlighet ger dessa vuxna människor pojken att försonas med sin handling och kunna ta emot den hjälp han nu ska få?
Och som om inte flickorna har ett helvete stort nog att tackla i och med det som drabbat dem? Det skulle aldrig ha hänt, det får inte hända, men vi vet att mörkertalet för barn som utsätts för sexualbrott är högt. Istället för att backa upp flickorna och ge dem allt stöd som möjligt kan ges så ifråntar samhället deras sanning och deras bearbetningsprocess. För det som dessa vuxna har utsatt flickorna för finner jag inga ord.
Sanningen är nog den att dessa typer av händelser skakar en människas liv, dess närhet och samhälle. Att jag har svårt att uttrycka den enorma ilska efter detta inslag säger en hel del om problematiken som också har lett till att så många människor i det här samhället agerar bortom förstånd. Sexualbrott väcker känslor, men vi har få forum för att hantera dessa. Vi kan inte prata om det, vi skuld- och skambelägger, undviker, skäms och bortförklarar. Det är ett systemfel som leder till att de som utsätts för brotten möter en vardag som inte går att luta sig tillbaka mot. I det här fallet dessutom en vardag som går över alla gränser och är utom både kontroll och förstånd.
Barnkonventionens artikel 3 fastslår:
Att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutitioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
Barnkonventionens artikel 16 fastslår:
Att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende.
Barnkonventionens artikel 19 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp.
Barnkonventionens artikel 26 fastslår:
Att konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
Barnkonventionens artikel 34 fastslår:
Att konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.
Barnkonventionens artikel 36 fastslår:
Att konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.
Barnkonventionens artikel 39 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.
För helvete!
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Gårdagens Uppdrag Granskning handlade om hur ett samhälle sluter samman MOT två våldtäktsoffer och ställer till med ytterligare ett helvete i tjejernas liv. Träffande heter inslaget ”den andra våldtäkten”.
Både offren och förövaren i det här fallet är barn.
Förövarna i ”Den andra våldtäkten” var i stor utsträckning vuxna människor. Det finns en skola som står helt handfallna och säger sig vara omedvetna om de trakasserier, hot och mobbing som flickan utsätts för. Det finns en fritidsgård som väljer att agera ”opartiska” efter det att domen har fallit. Det finns en präst som välkomnar pojkens ”demonstration” på skolavslutningen i kyrkan där pojken får applåder när han, trots förbud från skolan, kommer till kyrkan för att dela ut blommor. Det finns föräldrar som startar facebookgrupper för pojken och mot flickan, det finns vuxna människor i hela samhället som väljer att sprida rykten och trakassera flickan efter att hon har blivit utsatt för en våldtäkt.
Kvar står tre offer för vuxnas agerande. För även pojken är ett offer för var som händer. Trots att han i förhör har erkänt, trots att han är dömd, trots att han nu ska få sluten ungdomsvård så väljer detta samhälle att fullständigt ignorera det faktum att detta är en pojke som behöver hjälp. Vilken möjlighet ger dessa vuxna människor pojken att försonas med sin handling och kunna ta emot den hjälp han nu ska få?
Och som om inte flickorna har ett helvete stort nog att tackla i och med det som drabbat dem? Det skulle aldrig ha hänt, det får inte hända, men vi vet att mörkertalet för barn som utsätts för sexualbrott är högt. Istället för att backa upp flickorna och ge dem allt stöd som möjligt kan ges så ifråntar samhället deras sanning och deras bearbetningsprocess. För det som dessa vuxna har utsatt flickorna för finner jag inga ord.
Sanningen är nog den att dessa typer av händelser skakar en människas liv, dess närhet och samhälle. Att jag har svårt att uttrycka den enorma ilska efter detta inslag säger en hel del om problematiken som också har lett till att så många människor i det här samhället agerar bortom förstånd. Sexualbrott väcker känslor, men vi har få forum för att hantera dessa. Vi kan inte prata om det, vi skuld- och skambelägger, undviker, skäms och bortförklarar. Det är ett systemfel som leder till att de som utsätts för brotten möter en vardag som inte går att luta sig tillbaka mot. I det här fallet dessutom en vardag som går över alla gränser och är utom både kontroll och förstånd.
Barnkonventionens artikel 3 fastslår:
Att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutitioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
Barnkonventionens artikel 16 fastslår:
Att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende.
Barnkonventionens artikel 19 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp.
Barnkonventionens artikel 26 fastslår:
Att konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
Barnkonventionens artikel 34 fastslår:
Att konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.
Barnkonventionens artikel 36 fastslår:
Att konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.
Barnkonventionens artikel 39 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.
För helvete!
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
måndag 8 mars 2010
Nu ska vi dra igång tidernas häftigaste projekt!
Under nästan två år har Rädda Barnens Ungdomsförbund, Sveriges Elevråd SVEA och Centrum Mot Rasism jobbat med att få ihop ansökan för att få driva vårt drömprojekt tillsammans. Ett projekt för barn och ungas delaktighet och politiska ställning.
Nu söker vi en projektledare som kan leda tidernas häftigaste projekt tillsammans med oss.
Är det du?
Vi vill med projektet Dittval visa ungdomar och samhället i övrigt vilket fantastiskt engagemang som idag finns bland ungdomar inom en mängd olika kulturformer och näringslivsformer. Som projektledare är du verksamhetschef för projektet och jobbar med fokus på organisationsutveckling och strategiskt arbete. Därför är styrning och utveckling av verksamheten en viktig uppgift i ditt dagliga arbete. Du ansvarar också för ledningen av projektets övriga personal. Som projektledare har du också det övergripande ansvaret för ekonomi och finansiering samt administrationen kring styrelsen arbete
Hela annonsen hittar du på SVEAs hemsida.
Nu söker vi en projektledare som kan leda tidernas häftigaste projekt tillsammans med oss.
Är det du?
Vi vill med projektet Dittval visa ungdomar och samhället i övrigt vilket fantastiskt engagemang som idag finns bland ungdomar inom en mängd olika kulturformer och näringslivsformer. Som projektledare är du verksamhetschef för projektet och jobbar med fokus på organisationsutveckling och strategiskt arbete. Därför är styrning och utveckling av verksamheten en viktig uppgift i ditt dagliga arbete. Du ansvarar också för ledningen av projektets övriga personal. Som projektledare har du också det övergripande ansvaret för ekonomi och finansiering samt administrationen kring styrelsen arbete
Hela annonsen hittar du på SVEAs hemsida.
lördag 13 februari 2010
Ös hos Sundsvalls lokalgrupp
Idag var jag och hälsade på Sundsvalls lokalgrupp och hade lokalt årsmöte. På mindre än 2 timmar hann vi: testa om någon fick in hela mariekex i munnen (alltså utan att de gick sönder), ge input till förbundets strategi, välja ny ordförande och styrelse, rapportera från föregående år, planera nästa års verksamhet och skratta en hel massa goa skratt. Jag hade det sjukt trevlig. Ni kan ju kolla på bilderna och döma själva.
/Charlotta Öberg,
förbundsstyrelseledamot och Sundsvalls lokalgrupps maktkontakt
fredag 22 januari 2010
Jag vet i fan hur det tänktes här
...men att rasism fortfarande är en aktuell samhällsfråga – det är något som är sant.
Hos den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen kan man söka pengar för projekt mot rasism och intolerans. Det är viktigt som tusan att det finns utrymme i statskassan för gräsrotsrörelser att jobba med inkludering och innanförskap.
Men var tanken att vi skulle lära oss att ’tolerera’ varandra? ”jag tolererar dig, trots att du har en annan hudfärg än jag”? – What the fuck? Nu får jag svära, för det här är ju riktigt galet. Vi är många som hävdar att rasism och utanförskap kommer från okunskap och segregation. Den segregation som möjliggör att människor inte möts i sina naturliga forum som arbetsplatser, skolor, affärer och bostadsområden. Okunskap som får frodas om vi fortsätter att ’tolerera’ varandra och definierar vad den rådande normen är och vad som är avvikande och behöver tolereras.
En gammal diskussion? I wish.. Men när Ungdomsstyrelsen ska ge exempel på ett lyckat projekt mot rasism och intolerans skriver de såhär:
” Ett exempel är ett projekt som den mångkulturella föreningen
i Ale bedriver. Det riktar sig till alla barn inom
grundskolan i Ale kommun. Målet är att nå ut till alla
skolklasser i kommunen. En person som själv är färgad
ska besöka klasserna och berätta om värdet av tolerans
och respekt för olikheter. Tanken är bland annat att det ska
motverka mobbing i skolan och öka barnens förståelse för
amhällsfrågor.”
Jag har hört att projektet ska vara bra. – vilket såklart är skönt att höra. Men att sprida tanken om att tolerera färgade personer är en lösning på rasism är för mig både vilseledande och ansvarslöst. Vadå färgad? Rent av kränkande, såklart. Så blir det när det används ett tolerensperspektiv. Vi avgör vem som är normal och vem som avviker från normen. Vem som har rätt och möjlighet att tolerera en annan, och vem som ska bli tolererad. Jag hade högre tankar om svenska myndigheters uddriktining i 2000-talets antidiskrimineringsarbete.
Kanske ska ringa och fråga om jag som grisrosa-färgad kan få berätta om värdet av tolerens.
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Hos den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen kan man söka pengar för projekt mot rasism och intolerans. Det är viktigt som tusan att det finns utrymme i statskassan för gräsrotsrörelser att jobba med inkludering och innanförskap.
Men var tanken att vi skulle lära oss att ’tolerera’ varandra? ”jag tolererar dig, trots att du har en annan hudfärg än jag”? – What the fuck? Nu får jag svära, för det här är ju riktigt galet. Vi är många som hävdar att rasism och utanförskap kommer från okunskap och segregation. Den segregation som möjliggör att människor inte möts i sina naturliga forum som arbetsplatser, skolor, affärer och bostadsområden. Okunskap som får frodas om vi fortsätter att ’tolerera’ varandra och definierar vad den rådande normen är och vad som är avvikande och behöver tolereras.
En gammal diskussion? I wish.. Men när Ungdomsstyrelsen ska ge exempel på ett lyckat projekt mot rasism och intolerans skriver de såhär:
” Ett exempel är ett projekt som den mångkulturella föreningen
i Ale bedriver. Det riktar sig till alla barn inom
grundskolan i Ale kommun. Målet är att nå ut till alla
skolklasser i kommunen. En person som själv är färgad
ska besöka klasserna och berätta om värdet av tolerans
och respekt för olikheter. Tanken är bland annat att det ska
motverka mobbing i skolan och öka barnens förståelse för
amhällsfrågor.”
Jag har hört att projektet ska vara bra. – vilket såklart är skönt att höra. Men att sprida tanken om att tolerera färgade personer är en lösning på rasism är för mig både vilseledande och ansvarslöst. Vadå färgad? Rent av kränkande, såklart. Så blir det när det används ett tolerensperspektiv. Vi avgör vem som är normal och vem som avviker från normen. Vem som har rätt och möjlighet att tolerera en annan, och vem som ska bli tolererad. Jag hade högre tankar om svenska myndigheters uddriktining i 2000-talets antidiskrimineringsarbete.
Kanske ska ringa och fråga om jag som grisrosa-färgad kan få berätta om värdet av tolerens.
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
