Sydsvenska dagbladet rapporterar idag kring an annons skapad Sverigedemokraterna som hävdar att ”barn aldrig är utsatta för hot av dödsstraff och förföljelse" och att det därför inte finns några skäl att at emot dem.
Inte bara visar Sverigedemokraternas ordförande i Burlöv Lars-Anders Espert upp total brist på verklighetsförankring utan också brist på respekt för FNs barnkonvention. Det är i ett uttalande till tidningen som han påstår att barn inte alls förföljs på olika platser i världen och att det finns de barn som är i behov av beskydd.
Han säger även:
"En människa som är sjutton år gammal är i stort sett vuxen. Barn förföljs aldrig, men om människor bär sig väldigt illa åt när de är sjutton så kan de också avrättas, det kan jag mycket väl tänka mig."
Alla som någon gång läst FNs barnkonvention vet att det på den allra första sidan i artikel 1 står "barn är varje människa under 18 år". Lars-Anders Espert verkar alltså aldrig ha öppnat ett exemplar av konventionen då han tror att ett barn förlorar alla sina rättigheter så fort de kan anses vara "i stort sett vuxna". Alla vi andra vet att de rättigheter som barn innehar är okränkbara oavsett hur vuxna de kan framstå i någons öga. Ett barn är alla människor under 18år.
Han verkar heller inte ha några som helst problem med att, vilket är hans egna ord när det gäller förföljelse av barn och deras föräldrar, "barn följer med av bara farten" då det är föräldrarnas fel att familjerna förföljs.
Det är minst sagt en underlig hållning till när barn utsätts för våld och förföljelse. Att barnen inte alls är föremål för själva förföljelsen utan att de bara råkar bli föremål för förföljelsen som deras föräldrar utsätts för. Vissa av oss andra skulle säga att det är att bli förföljd.
Tvärtemot vad Sverigedemokraterna tycker så anser jag att vi i Sverige måste ta ett större ansvar för att hjälpa de barn som far illa ute i världen. Att hjälpa de ensamma barn som når hit till Sverige på flykt från krig och våld är absolut självklart!
Niclas Persson
Barnrättskämpe
tisdag 27 april 2010
torsdag 25 mars 2010
Vuxensamhället i Bjästa är de främsta förövarna
Igår såg jag på Uppdrag Granskning på SVT. Egentligen var det något av det dummaste jag kunde göra sådär innan jag tänkte gå och lägga mig. Varför det? Av den enkla anledningen att jag blev så innerligt upprörd över inslaget att jag även idag har svårt att uttrycka mig.
Gårdagens Uppdrag Granskning handlade om hur ett samhälle sluter samman MOT två våldtäktsoffer och ställer till med ytterligare ett helvete i tjejernas liv. Träffande heter inslaget ”den andra våldtäkten”.
Både offren och förövaren i det här fallet är barn.
Förövarna i ”Den andra våldtäkten” var i stor utsträckning vuxna människor. Det finns en skola som står helt handfallna och säger sig vara omedvetna om de trakasserier, hot och mobbing som flickan utsätts för. Det finns en fritidsgård som väljer att agera ”opartiska” efter det att domen har fallit. Det finns en präst som välkomnar pojkens ”demonstration” på skolavslutningen i kyrkan där pojken får applåder när han, trots förbud från skolan, kommer till kyrkan för att dela ut blommor. Det finns föräldrar som startar facebookgrupper för pojken och mot flickan, det finns vuxna människor i hela samhället som väljer att sprida rykten och trakassera flickan efter att hon har blivit utsatt för en våldtäkt.
Kvar står tre offer för vuxnas agerande. För även pojken är ett offer för var som händer. Trots att han i förhör har erkänt, trots att han är dömd, trots att han nu ska få sluten ungdomsvård så väljer detta samhälle att fullständigt ignorera det faktum att detta är en pojke som behöver hjälp. Vilken möjlighet ger dessa vuxna människor pojken att försonas med sin handling och kunna ta emot den hjälp han nu ska få?
Och som om inte flickorna har ett helvete stort nog att tackla i och med det som drabbat dem? Det skulle aldrig ha hänt, det får inte hända, men vi vet att mörkertalet för barn som utsätts för sexualbrott är högt. Istället för att backa upp flickorna och ge dem allt stöd som möjligt kan ges så ifråntar samhället deras sanning och deras bearbetningsprocess. För det som dessa vuxna har utsatt flickorna för finner jag inga ord.
Sanningen är nog den att dessa typer av händelser skakar en människas liv, dess närhet och samhälle. Att jag har svårt att uttrycka den enorma ilska efter detta inslag säger en hel del om problematiken som också har lett till att så många människor i det här samhället agerar bortom förstånd. Sexualbrott väcker känslor, men vi har få forum för att hantera dessa. Vi kan inte prata om det, vi skuld- och skambelägger, undviker, skäms och bortförklarar. Det är ett systemfel som leder till att de som utsätts för brotten möter en vardag som inte går att luta sig tillbaka mot. I det här fallet dessutom en vardag som går över alla gränser och är utom både kontroll och förstånd.
Barnkonventionens artikel 3 fastslår:
Att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutitioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
Barnkonventionens artikel 16 fastslår:
Att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende.
Barnkonventionens artikel 19 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp.
Barnkonventionens artikel 26 fastslår:
Att konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
Barnkonventionens artikel 34 fastslår:
Att konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.
Barnkonventionens artikel 36 fastslår:
Att konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.
Barnkonventionens artikel 39 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.
För helvete!
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Gårdagens Uppdrag Granskning handlade om hur ett samhälle sluter samman MOT två våldtäktsoffer och ställer till med ytterligare ett helvete i tjejernas liv. Träffande heter inslaget ”den andra våldtäkten”.
Både offren och förövaren i det här fallet är barn.
Förövarna i ”Den andra våldtäkten” var i stor utsträckning vuxna människor. Det finns en skola som står helt handfallna och säger sig vara omedvetna om de trakasserier, hot och mobbing som flickan utsätts för. Det finns en fritidsgård som väljer att agera ”opartiska” efter det att domen har fallit. Det finns en präst som välkomnar pojkens ”demonstration” på skolavslutningen i kyrkan där pojken får applåder när han, trots förbud från skolan, kommer till kyrkan för att dela ut blommor. Det finns föräldrar som startar facebookgrupper för pojken och mot flickan, det finns vuxna människor i hela samhället som väljer att sprida rykten och trakassera flickan efter att hon har blivit utsatt för en våldtäkt.
Kvar står tre offer för vuxnas agerande. För även pojken är ett offer för var som händer. Trots att han i förhör har erkänt, trots att han är dömd, trots att han nu ska få sluten ungdomsvård så väljer detta samhälle att fullständigt ignorera det faktum att detta är en pojke som behöver hjälp. Vilken möjlighet ger dessa vuxna människor pojken att försonas med sin handling och kunna ta emot den hjälp han nu ska få?
Och som om inte flickorna har ett helvete stort nog att tackla i och med det som drabbat dem? Det skulle aldrig ha hänt, det får inte hända, men vi vet att mörkertalet för barn som utsätts för sexualbrott är högt. Istället för att backa upp flickorna och ge dem allt stöd som möjligt kan ges så ifråntar samhället deras sanning och deras bearbetningsprocess. För det som dessa vuxna har utsatt flickorna för finner jag inga ord.
Sanningen är nog den att dessa typer av händelser skakar en människas liv, dess närhet och samhälle. Att jag har svårt att uttrycka den enorma ilska efter detta inslag säger en hel del om problematiken som också har lett till att så många människor i det här samhället agerar bortom förstånd. Sexualbrott väcker känslor, men vi har få forum för att hantera dessa. Vi kan inte prata om det, vi skuld- och skambelägger, undviker, skäms och bortförklarar. Det är ett systemfel som leder till att de som utsätts för brotten möter en vardag som inte går att luta sig tillbaka mot. I det här fallet dessutom en vardag som går över alla gränser och är utom både kontroll och förstånd.
Barnkonventionens artikel 3 fastslår:
Att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstutitioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
Barnkonventionens artikel 16 fastslår:
Att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende.
Barnkonventionens artikel 19 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp.
Barnkonventionens artikel 26 fastslår:
Att konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
Barnkonventionens artikel 34 fastslår:
Att konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.
Barnkonventionens artikel 36 fastslår:
Att konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.
Barnkonventionens artikel 39 fastslår:
Att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.
För helvete!
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
måndag 8 mars 2010
Nu ska vi dra igång tidernas häftigaste projekt!
Under nästan två år har Rädda Barnens Ungdomsförbund, Sveriges Elevråd SVEA och Centrum Mot Rasism jobbat med att få ihop ansökan för att få driva vårt drömprojekt tillsammans. Ett projekt för barn och ungas delaktighet och politiska ställning.
Nu söker vi en projektledare som kan leda tidernas häftigaste projekt tillsammans med oss.
Är det du?
Vi vill med projektet Dittval visa ungdomar och samhället i övrigt vilket fantastiskt engagemang som idag finns bland ungdomar inom en mängd olika kulturformer och näringslivsformer. Som projektledare är du verksamhetschef för projektet och jobbar med fokus på organisationsutveckling och strategiskt arbete. Därför är styrning och utveckling av verksamheten en viktig uppgift i ditt dagliga arbete. Du ansvarar också för ledningen av projektets övriga personal. Som projektledare har du också det övergripande ansvaret för ekonomi och finansiering samt administrationen kring styrelsen arbete
Hela annonsen hittar du på SVEAs hemsida.
Nu söker vi en projektledare som kan leda tidernas häftigaste projekt tillsammans med oss.
Är det du?
Vi vill med projektet Dittval visa ungdomar och samhället i övrigt vilket fantastiskt engagemang som idag finns bland ungdomar inom en mängd olika kulturformer och näringslivsformer. Som projektledare är du verksamhetschef för projektet och jobbar med fokus på organisationsutveckling och strategiskt arbete. Därför är styrning och utveckling av verksamheten en viktig uppgift i ditt dagliga arbete. Du ansvarar också för ledningen av projektets övriga personal. Som projektledare har du också det övergripande ansvaret för ekonomi och finansiering samt administrationen kring styrelsen arbete
Hela annonsen hittar du på SVEAs hemsida.
lördag 13 februari 2010
Ös hos Sundsvalls lokalgrupp
Idag var jag och hälsade på Sundsvalls lokalgrupp och hade lokalt årsmöte. På mindre än 2 timmar hann vi: testa om någon fick in hela mariekex i munnen (alltså utan att de gick sönder), ge input till förbundets strategi, välja ny ordförande och styrelse, rapportera från föregående år, planera nästa års verksamhet och skratta en hel massa goa skratt. Jag hade det sjukt trevlig. Ni kan ju kolla på bilderna och döma själva.
/Charlotta Öberg,
förbundsstyrelseledamot och Sundsvalls lokalgrupps maktkontakt
fredag 22 januari 2010
Jag vet i fan hur det tänktes här
...men att rasism fortfarande är en aktuell samhällsfråga – det är något som är sant.
Hos den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen kan man söka pengar för projekt mot rasism och intolerans. Det är viktigt som tusan att det finns utrymme i statskassan för gräsrotsrörelser att jobba med inkludering och innanförskap.
Men var tanken att vi skulle lära oss att ’tolerera’ varandra? ”jag tolererar dig, trots att du har en annan hudfärg än jag”? – What the fuck? Nu får jag svära, för det här är ju riktigt galet. Vi är många som hävdar att rasism och utanförskap kommer från okunskap och segregation. Den segregation som möjliggör att människor inte möts i sina naturliga forum som arbetsplatser, skolor, affärer och bostadsområden. Okunskap som får frodas om vi fortsätter att ’tolerera’ varandra och definierar vad den rådande normen är och vad som är avvikande och behöver tolereras.
En gammal diskussion? I wish.. Men när Ungdomsstyrelsen ska ge exempel på ett lyckat projekt mot rasism och intolerans skriver de såhär:
” Ett exempel är ett projekt som den mångkulturella föreningen
i Ale bedriver. Det riktar sig till alla barn inom
grundskolan i Ale kommun. Målet är att nå ut till alla
skolklasser i kommunen. En person som själv är färgad
ska besöka klasserna och berätta om värdet av tolerans
och respekt för olikheter. Tanken är bland annat att det ska
motverka mobbing i skolan och öka barnens förståelse för
amhällsfrågor.”
Jag har hört att projektet ska vara bra. – vilket såklart är skönt att höra. Men att sprida tanken om att tolerera färgade personer är en lösning på rasism är för mig både vilseledande och ansvarslöst. Vadå färgad? Rent av kränkande, såklart. Så blir det när det används ett tolerensperspektiv. Vi avgör vem som är normal och vem som avviker från normen. Vem som har rätt och möjlighet att tolerera en annan, och vem som ska bli tolererad. Jag hade högre tankar om svenska myndigheters uddriktining i 2000-talets antidiskrimineringsarbete.
Kanske ska ringa och fråga om jag som grisrosa-färgad kan få berätta om värdet av tolerens.
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Hos den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen kan man söka pengar för projekt mot rasism och intolerans. Det är viktigt som tusan att det finns utrymme i statskassan för gräsrotsrörelser att jobba med inkludering och innanförskap.
Men var tanken att vi skulle lära oss att ’tolerera’ varandra? ”jag tolererar dig, trots att du har en annan hudfärg än jag”? – What the fuck? Nu får jag svära, för det här är ju riktigt galet. Vi är många som hävdar att rasism och utanförskap kommer från okunskap och segregation. Den segregation som möjliggör att människor inte möts i sina naturliga forum som arbetsplatser, skolor, affärer och bostadsområden. Okunskap som får frodas om vi fortsätter att ’tolerera’ varandra och definierar vad den rådande normen är och vad som är avvikande och behöver tolereras.
En gammal diskussion? I wish.. Men när Ungdomsstyrelsen ska ge exempel på ett lyckat projekt mot rasism och intolerans skriver de såhär:
” Ett exempel är ett projekt som den mångkulturella föreningen
i Ale bedriver. Det riktar sig till alla barn inom
grundskolan i Ale kommun. Målet är att nå ut till alla
skolklasser i kommunen. En person som själv är färgad
ska besöka klasserna och berätta om värdet av tolerans
och respekt för olikheter. Tanken är bland annat att det ska
motverka mobbing i skolan och öka barnens förståelse för
amhällsfrågor.”
Jag har hört att projektet ska vara bra. – vilket såklart är skönt att höra. Men att sprida tanken om att tolerera färgade personer är en lösning på rasism är för mig både vilseledande och ansvarslöst. Vadå färgad? Rent av kränkande, såklart. Så blir det när det används ett tolerensperspektiv. Vi avgör vem som är normal och vem som avviker från normen. Vem som har rätt och möjlighet att tolerera en annan, och vem som ska bli tolererad. Jag hade högre tankar om svenska myndigheters uddriktining i 2000-talets antidiskrimineringsarbete.
Kanske ska ringa och fråga om jag som grisrosa-färgad kan få berätta om värdet av tolerens.
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
onsdag 20 januari 2010
Barn är fortfarande barn, också i katastrofer
Jag blir inte kreativ av katastrofer. Jag borde bli upp över öronen engagerad och pigg för att skynda på och vilja förbättra det läge som har drabbat människorna i Haiti. Istället blir jag som stum. Shit. Vad hände?
Världsmedierna rapporterar varje dag om ett land som annars inte hörs. Och nu är det kris. Jordbävningen har drabbat hela befolkningen och hjälpen går långsamt. Men vad är det för stöd som förbereds?
Vi vet att i de här lägena är det barnen som drabbas värst. Många barn förlorar sina föräldrar och anhöriga, tryggheten suddas ut och kvar finns ett kaos av vuxna som försöker orientera sig i området och rädda de som räddas kan. Jag läste i DN imorse att flera länder erbjuder sig nu att skynda på adoptionsprocesser för att barnen ska kunna komma bort från kaoset. Jag får en klump i magen, men blir lättad över att UNICEF sätter ner foten. Barn är värst drabbade- ja. Barn är också människor och har rätt till sina familjer. Det måste stå i fokus. I de mest utsatta situationer kan vi inte bädda för att barn ska ifråntas sina anhöriga och göra det möjligt för att barn försvinner.
Rädda Barnen är på plats i Haiti och är en av de organisationerna på plats som sätter fokus. Bland annat satsar Rädda Barnen på skolaktiviteter för att ge barn en trygg plats och regelbundenhet i oroligheterna. I katastrofer behövs det resurser och kompetens för att hjälpa de människorna som har drabbats. I det här läget är det en bra idé att skänka pengar- de kommer att komma till nytta. Ett tips är att ge pengar till organisationer som har erfarenhet av att jobba i katastrofområden.
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Världsmedierna rapporterar varje dag om ett land som annars inte hörs. Och nu är det kris. Jordbävningen har drabbat hela befolkningen och hjälpen går långsamt. Men vad är det för stöd som förbereds?
Vi vet att i de här lägena är det barnen som drabbas värst. Många barn förlorar sina föräldrar och anhöriga, tryggheten suddas ut och kvar finns ett kaos av vuxna som försöker orientera sig i området och rädda de som räddas kan. Jag läste i DN imorse att flera länder erbjuder sig nu att skynda på adoptionsprocesser för att barnen ska kunna komma bort från kaoset. Jag får en klump i magen, men blir lättad över att UNICEF sätter ner foten. Barn är värst drabbade- ja. Barn är också människor och har rätt till sina familjer. Det måste stå i fokus. I de mest utsatta situationer kan vi inte bädda för att barn ska ifråntas sina anhöriga och göra det möjligt för att barn försvinner.
Rädda Barnen är på plats i Haiti och är en av de organisationerna på plats som sätter fokus. Bland annat satsar Rädda Barnen på skolaktiviteter för att ge barn en trygg plats och regelbundenhet i oroligheterna. I katastrofer behövs det resurser och kompetens för att hjälpa de människorna som har drabbats. I det här läget är det en bra idé att skänka pengar- de kommer att komma till nytta. Ett tips är att ge pengar till organisationer som har erfarenhet av att jobba i katastrofområden.
Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
måndag 11 januari 2010
Svenska staten, sluta vara svag! Gör barnets rätt till lag!
I helgen hade den nationella gruppen för att göra barnkonventionen till lag ett möte för att kicka igång 2010. En fet plan för vad som ska hända under året är klar --> förvänta er stordåd!
Nu jävlar kör vi!
/Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Nu jävlar kör vi!
/Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
