tisdag 6 oktober 2009

Satsa på världsmästerskap i snällhet!?

Jag åker mycket tåg. Det blir lätt så när man precis flyttat hemifrån, bor och arbetar på olika orter samt har diverse uppdrag för Sveriges viktigaste organisation.

Genom åren har det säkert blivit hundratals - kanske tusentals timmar på tåg. Och jag har mött minst 10 gånger så många människor under alla dessa tågresor. Mäktigt, eller hur?

Men det är särskilt en person som satt sitt avtryck. Det var några år sedan, när Rädda Barnens Ungdomsförbund hade sitt kontor i Norrköping. En söndagseftermiddag som jag sent skulle glömma.En kort tågresa mellan Norrköping och Katrineholm (typ 20 minuter). 20 betydelsefulla minuter i mitt liv. Jag satt bredvid en tjej i samma ålder som jag. Hon var trevlig och hon spred positiv energi omkring sig. Även mot mig som bara satt 20 minuter bredvid henne. Jag kommer så väl ihåg hur hon frågade om jag vill smaka godis av henne. En sån enkel sak. Men ändå så svår för mig att förstå. Varför bjuder hon på godis? Är det förgiftat eller? Det är ju helt otroligt att en annan person bjuder en vilt främmande människa på godis. I min värld!

Jag tackade tyvärr nej, men minnet av frågan finns så väl kvar i mitt inre. Och det tog ett bra tag för mig att fatta att hon faktiskt bara ville väl. Men nu har jag förstått det.

Jag tycker snällhet (finns det ett sådant ord?) är underskattat. Nu handlar allt om vem som springer snabbast, har mest pengar, är mest framgångsrik, är snyggast etc. Varför handlar det inte om vem som är snällast? Måste man införa ett världsmästerskap för att det ska bli viktigt att vara snäll?

Simon Nummela
Förbundsstyrelseledamot
Rädda Barnens Ungdomsförbund

måndag 5 oktober 2009

Första svaret

..på inbjudan till Nyamko kom idag från hennes statsrådsassistent.

"Tack för inbjudan till Nyamko Sabuni. Ministern får mängder med inbjudningar vilket är mycket glädjande. Vi tar förfrågningarna i tur och ordning och återkommer så fort vi kan.

Med vänlig hälsning
Statsrådsassistent
Integrations- och jämställdhetsdepartementet"

söndag 4 oktober 2009

Kära Ungdomsminister!

Öppet brev till Nyamko Sabuni:

Jag träffade dig som hastigast i somras efter ett frukostseminarium under Almedalen som LSU och Folk och Försvar anordnande. Du pratade främst om värdegrundsarbete och jag passade på att ge dig en kortfattad version av barnkonventionen efteråt. Då berättade du att du hade tänkt läsa FN’s konvention om barnets rättigheter och undrade om den fanns i en längre version.

Som ungdomsminister kan det vara till stor nytta att vara expert på vad barn enligt denna konvention har rätt till. Eftersom Sverige i 20 år har varit bunden att följa denna konvention skulle du kunna briljera med att efter såhär kort tid faktiskt följa konventionen till fullo. Denna kompetens skulle kunna bidra till att du åstadkommer stordåd utefter barnets rättigheter i ditt uppdrag som minister.

Rädda Barnens Ungdomsförbund verkar för att barnkonventionen efterlevs och respekteras samt att barn och unga får makt och möjligheter att kunna förändra sin och andra barns situation här och nu. Därför vill vi nu, som de barnrättsexperter vi är, erbjuda dig en exklusiv utbildning i just barnrätt. Om du vill får du självklart bjuda med dina kollegor och de andra statsråden till detta unika tillfälle.

Information om tid och plats behöver vi nog komma överrens om gemensamt, men vi skräddarsyr gärna en utbildning så att den särskilt kan komma dig till nytta.

Varma hälsningar/

Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund



...svaret från Nyamko kommer också att läggas upp här. Vi väntar med spänning!

lördag 3 oktober 2009

Varje människa har sin plats i livet.

När jag växte upp kände jag mig ofta vilsen och ensam. Det kändes som att ingen kunde förstå mig. Förstå vad jag kände, hur jag tänkte. Jag saknade känslan av att ha en plats i livet. Det är nog många som kan känna igen sig i det från sin ungdomstid.

Själv var jag aldrig del av innegänget i klassen – en av de populära, de som syntes och räknades. Jag var blyg och kände mig annorlunda. Jag kände mig ofta utanför. Men samtidigt som jag ville vara en av gänget ville jag inte vara som alla andra. Ville inte behöva anpassa mig efter en färdig mall över hur man skulle bete sig och vad man skulle tycka. Jag funderade ofta över vilken som var min plats i livet. Var jag hörde hemma. Ibland tvivlade att jag skulle hitta denna plats där jag skulle känna mig trygg och respekterad så som jag var.

Ofta kan vuxna klappa ett barn eller ungdom på huvudet och säga ”Det går säkert över snart, vänta bara tills du blir vuxen”. Jag brukar avsky när folk gör sådär eftersom det känns så nedlåtande. Dessutom hjälper det ju knappast att glädja sig åt att det någon gång långt in i framtiden kommer att bli bra, när man i nuet bara känner sig usel. ”Vi är inte framtiden, vi är NU” som Rädda Barnens Ungdomsförbund brukar säga. Istället hade jag önskat mig att fler vuxna helt enkelt tog sig mer tid för att bara lyssna. Trots allt är det ett barns rättighet att bli hörd och respekterad.

Men hur som helst kanske det ändå ligger lite sanning i att ”det kommer gå över”, även om jag själv kände att det var hopplöst då. Att det är så beror inte nödvändigtvis på att man bli vuxen utan för att vissa saker tar olika lång tid. Det är först på senare tid som jag insett att det faktiskt finns en plats för var och en av oss. En plats där vi accepteras och uppskattas så som vi är. Där vi hittar likasinnade. För mig var det gemenskapen i Rädda Barnens Ungdomsförbund, för andra kan det vara i plugget, idrottslaget eller människor man endast mött på internet.

Så ge inte upp hoppet utan våga ge dig ut. Genom att följa dina intressen och träffa människor kommer du tillslut att stöta på några där du känner dig trygg och stolt över den du är.

Och då har du hittat sin plats i livet.


Viveca Missler
Ledamot Förbundsstyrelsen
Rädda Barnens Ungdomsförbund

tisdag 29 september 2009

Ett hjärtligt tack till Svenska kyrkan som vågar tro!

Först och främst vill vi rikta ett stort och varmt tack till Svenska Kyrkan efter valet i söndags. Detta då de tar unga människor på allvar och låter 16-åringar rösta i organisationens val. Det är beundransvärt och modigt att man vågar utveckla och utöka demokratin även för människor under 18 år.



Inom Svenska Kyrkan verkar man ha förstått att även unga påverkas av de beslut som tas ute i samhället, och att de därför måste tillåtas påverka och ta plats på den beslutande och makthavande arenan. Det är skönt att veta att Svenska Kyrkan inte bara tror på gud utan även på människan som en ansvarsfull, lärande och kunnig individ, oavsett ålder!



Vi börjar närma oss de alllmäna valen. I Kommun, Landsting och Riksdag kommer nya politiska inriktningar påverka Sverige idag och i framtiden, men uppenbarligen klarar man här inte av att underhålla demokratin. För trots att många glömmer bort det är demokrati en färskvara, något som ständigt måste kämpas för och förnyas. Att sänka rösträttsåldern till de allmänna valen är ett välkommet och nödvändigt sätt att öka mångfalden inom den svenska politiken och ge besluten en bättre grund att vila på.



Många brukar påstå att unga inte vet sitt eget bästa och att de inte ens skulle dyka upp vid valurnan även om de fick chansen. Men det verkar, enligt statistiken från både söndagens val och valet till Europaparlamentet i våras, inte vara något som försvinner med åldern. Kanske är det låga valdeltagandet som präglat de senaste valen en perfekt anledning till att ge den svenska demokrati en ordentlig vitamininjektion. För ärligt talat, det värsta som kan hända är att några fler får uttrycka sin mening i frågor som rör dem - låter det så hemskt?


Niclas Persson, Ordförande
Sara Thiringer, Ledamot
Rädda Barnens Ungdomsförbund i Göteborg

måndag 28 september 2009

Från kaos till kalas!

I augusti flyttade hela Rädda Barnens Ungdomsförbunds förbundskansli till betydligt större lokaler i Fryshuset, Stockholm. Lokalerna är större till ytan för att vi behöver mer plats. Vi behöver mer plats för att vi har blivit större. För mig har detta blivit en symbol för vår organisations utveckling. Vi behövs, vi växer och vi lyckas. Jag är stolt. Jag är så in i helvete stolt över att Rädda Barnens Ungdomsförbund har utvecklats så in i bomben sedan vi bildades för 6 år sedan. För det är inte bara större lokaler, det är mer verksamhet, fler aktiva, mer långsiktiga och strategiska.

I fredags firade vi denna symbolik med att bjuda till inflyttningskalas. Det var ett mysigt och kreativt kalas där festarna diskuterade verksamheten, samarbeten, kopierade sina ansikten, byggde konstverk för barnrätt av pennvässare, höll tal och åt chips. Tack för i fredags! För er som inte hade möjlighet att komma: här är ni alltid välkomna!

På tal om att växa så har vi precis anställt en helt ny tjänst till vårt kansli. Tjänsten kommer att samordna all vår utbildningsverksamhet, arrangemang och vara personalchef. Tjänsten heter Klara Nilsson och vi är glada för att hon har börjat hos oss. Just nu sitter jag och Klara mitt uppe i en nyanställning av en medlemssekreterare. Det betyder att vi intervjuar ett gäng personer för att lyckas anställa den bästa för jobbet. Snart får vi alltså ytterligare en ny person till Rädda Barnens Ungdomsförbunds kansli och jag vågar lova att det kommer att bli fantastiskt bra.

SÅ! Från en stunds flyttkaos till ett skönt utvecklingsfokus vill jag passa på att upprepa:

Någonting behövdes
2003 så smällde det
RBUF bildades
Och nu ska ni få se!


Sofia Zackrisson
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund

söndag 27 september 2009

Ta inte pengar från skolan, skjut till mer!


Under pågående budgetår har skolorna i Uddevalla fått 15,5 miljoner mindre än tidigare år. Detta trots att Uddevalla ligger en sisådär 60 miljoner under rikssnittet i hur mycket av pengarna som läggs på våra skolor.

Skolan är en plats alla människor befinner sig i någon gång i livet. Det är en plats där barn som håller på att hamna snett skulle kunna fångas upp och där alla barn skulle kunna utvecklas så mycket som möjligt, precis som vi i Sverige har lovat att se till alla barn får göra. Vi har ju lovat att följa barnkonventionen.

Men det verkar just nu mest som att skolan är ett ställe där barn blir behandlade som en i mängden och där många barn till och med blir trakasserade. Många har svårt att hänga med och många är understimulerade. Detta är ett problem som inte går att komma tillrätta med så länge det är för stora klasser och för få vuxna.

Men vad ska vi spara in på istället i finanskrisen? På lång sikt sparar samhället inte pengar på att göra nedskärningar i skolan. Man kan se att de barn som inte får det stöd och uppmuntran de behöver nu kommer att bli en kostnad i framtiden i kriminalvård, sjukvård mm. Men pengar ska inte vara anledningen till att satsa på barnen.

Barn som inte blir sedda nu lider nu! Barn är inte framtiden, vi är nu! Barnens bästa ska komma först, det står i barnkonventionen som vi lovat att följa. Ni borde läsa den någongång, ni som fattar beslut om nästa budgetår nu på onsdag. Så kanske ni förstår att barn är viktiga!

Malin Bjerkstig, Evelina Ivarsson och Karin Höglund
Rädda Barnens Ungdomsförbund i Uddevalla