Är du min nya hjälte?

Jag kan ibland bli arg över att sagor inte är på riktigt. Att magi och superkrafter inte tillhör vardagen. Varför kan inte alla sagor få sluta med att ”det goda vinner”. Varför får inte alla leva lyckliga i alla sina dagar?

Men mina hjältar är inte klädda i trikåer med häftiga namn som beskriver deras superkrafter. För jag har några hjältar på lager. Jag brukar plocka fram dem och tänka på att det bannemig är möjligt. Att om jag kan räkna upp så många personer som genom sitt hjältemod har förändrat och hjälpt mig att fortsätta kämpa för en bättre värld, tänk då alla andra som har stött ihop med dessa människor och blivit inspirerade. Engagemang och vilja är makt. Med de vapnen kan du förändra världen. Du kan vara din egen hjälte och se till att vad du än gör så ska du vara en av de som du ser upp till.

Världen behöver hjältar. En krigshärjat värld behöver modiga hjältar över landgränserna som vågar stå upp för alla människors rättigheter. Alla världens barn behöver hjältar. Alltid. Och jag är beredd att utnämna dig till hjälte om du i din vardag tar hänsyn till barns röst och barns bästa. Sverige behöver hjältar. Du borde vara en av dem. Jag vet att du skulle fixa det galant. Allt det modet som du har borde du inte behålla för dig själv. All din glöd, din vilja, dina kloka tankar och intressanta idéer borde få möta andra människor lite oftare. Jag är dessutom övertygad om att du är skitbra på att se och stötta andra hjältar. Du är bra på att lyssna, ta tillvara och lära dig av dem.

Du är en hjälte, använd dig av det och se alla hjältar omkring dig.

En annan tid

I Alf Sjöbergs film Hets från 1944 möter oss en kritisk skildring av skolsystemet som känns välbehövlig i dagens hyllningar av pluggskolan. Bistert att man ska behöva rikta blicken 65 år tillbaka i tiden, och upptäcka att vi idag inte lärt oss någonting. Nedan följer ett tänkvärt samtal mellan pappan och doktorn (ca 1 tim. in i filmen). Gymnasisten (spelad av Alf Kjellin) har drabbats av psykisk kollaps, och doktorn har precis undersökt honom. Pappan följer doktorn ut i tamburen:

Pappan: Jag kan verkligen inte förstå, hur han kan vara överansträngd. Han har inte arbetat så särskilt mycket på sista tiden.
Doktorn: Ah. Skolan och skolan. Det finns väl annat än skola. Eller finns det inte det, byrådirektörn, va?
Pappan: Vad menar ni?
Doktorn: Ja. Nej. [suckar] Det var inget särskilt. Det är när man är läkare. Då får man se en egendomlig avigsida av skolan. En samling av förväxta individer. […] Sneda och vinda. Spinkiga och undernärda, överansträngda […] Insjunkna bröst, tröttlästa ögon, blodbrist. T.o.m. snedvridet sexualliv. […] Men det är ju inte så underligt förresten. Tänk er det, att där ska de sitta på sin stjärt från klockan åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen. Och sen efter det, så är det läxor. Är det klokt det, va? […] Och så kurserna, de blir drygare och drygare. Och lärarna, de blir special- och fackidioter. Så skulle pojkarna lära sig allt som fordras av dem, så skulle det bli kö på dårhuset. Men ser ni, så dumma är de inte, ungdomarna. Nej, då. De gör så gott de kan och hjälper sig fram med tjuv och rackarspel. Och att de ändå är så pass spänstiga som de är, det tillskriver jag en väl utvecklad latmask!
Pappan: Så doktorn menar att fusk och skolk och andra bedrägerier är berättigat?
Doktorn: Nej, det menar jag visst inte. Men jag tycker det är synd och skam att skolan ska driva pojkarna till skolk och fusk, för att de inte ska bli överansträngda.

David Nilsson, Visby

Är ungdomsorganisationer tillgängliga?

* att alla barn har samma rättigheter
* att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
* att alla barn har rätt till liv och utveckling
* att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad


Jag börjar mitt inlägg med barnkonventionens fyra grundprinciper. Alla organisationer, klubbar och politiska ungdomsförbund eftersträvar mångfald, det är vad jag vill tro och jag tvivlar inte på att Rädda Barnens Ungdomsförbund gör det. Med anledning av att Sverige inte efterföljer barnkonventionen så bra som vi skulle vilja skriver jag ett inlägg här, jag skulle kunna fokusera på konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade någon annanstans istället men Rädda Barnens Ungdomsförbund är en organisation som kämpar för barn och jag tycker att det hör hit.

Det är så här att alla döva barn och ungdomar har teckenspråk som första språk och vår enda möjlighet att vara delaktiga i samhället är att ha teckenspråkstolkar med oss. Det kan ses som självklart i era ögon, att alla barn ska kunna gå på Rädda Barnens Ungdomsförbunds lokala möten och spela fotboll någon gång i veckan. Tyvärr är de sakerna inte lika självklara för oss. Problemet är tolkning, att vi inte alltid får tolkning när vi vill ha och behöver. På det sättet utestängs vi från saker som är självklara för er. Det är bra att man kämpar för gratis fritid för barn men glöm inte bort full delaktighet för alla. Det är dessutom en demokratisk fråga, vår rätt till att yttra oss, vår enda möjlighet att yttra oss är via teckenspråkstolkar. Det står klart och tydligt att en av de grundprinciperna att alla barn ska ha samma rättigheter men så är inte fallet, tyvärr, det vet jag att alla är medvetna om. Egentligen säger alla de grundprinciperna mycket om vilka rättigheter vi har. Att vi ska vara med och säga om till vår situation, barn som inte är medvetna om deras rättigheter är helt maktlösa. Vi utvecklas genom att gå på aktiviteter som vi tycker om och genom att kunna påverka.
Jag har nyligen gått på ett av Rädda Barnens Ungdomsförbund i Lunds möten och jag kan tänka mig att fortsätta men jag är dock väldigt tveksam till att jag får tolkar till framtida möten. Oftast krävs det att vi beställer en månad i förväg men det är svårt för många att ha en så lång framhållning. Om det fattas några stolar i era lokalklubbar så kan det vara döva som inte vågar börja engagera sig på grund av rädsla för att bli besvikna.

Sveriges riksdag valde att inte stifta en lag om att otillgänglighet är diskriminering för någon månad sedan när möjligheten fanns. Sverige gick ett steg bakåt i tiden då. År 2010 ska nämligen allt vara tillgängligt för alla här i Sverige.
Det har kommit upp en debatt inom riksdagen om tolkning nyligen, men det borde diskuteras mer om döva och hörselskadade barn. Det största problemet är att pengarna fördelas olika till olika landsting och alla landsting prioriterar olika. En del landsting prioriterar barn och ungdomar högt upp, tyvärr räcker det inte ändå, här i Skåne ligger vi ungdomar och barn högt upp på prioriteringslistan men vi har ändå fått nej ca 60 % av alla gånger vi behövt tolkar.Jag skulle kunna skriva många komplicerade meningar om hur tolksystemet ser ut just nu och vilken lösning som skulle vara bra men det besparar jag er nu. Ni får gärna maila mig om ni vill veta hur tolksystemet fungerar.

Alla barn är inte medvetna om vilka rättigheter man har och därför inte kan säga ifrån. Jag tror på att Rädda Barnens Ungdomsförbund skulle kunna verka för en väldig förbättring för alla med funktionsnedsättning här i Sverige på olika sätt. Kampanj för tillgänglighet, samarbete med andra organisationer, och ja, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet. Varje sak oavsett hur stor gör skillnad!
Vi döva är en minoritetsgrupp i Sverige och det är inte alltid lätt att få våra röster att bli hörda.
Dessutom skulle det vara bra om Rädda Barnens Ungdomsförbund åker ut till specialskolorna/riksgymnasiet och berättar om organisationen! Ni är hjärtligt välkomna till min skola!

Tack att ni läste mitt inlägg!

Isabella Hagnell
Isabella.hagnell@sdrf.se

Är skolsköterskorna bra eller dåliga?

En artikel i torsdagens SvD visar att barn och ungdomar har fler fiender än utbildningsministrar, lärare, rektorer, föräldrar, poliser, vuxna i allmänhet osv. En skolsköterska uttalar sig om anledningen till den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Hennes svar: barn och ungdomar har för STORT inflytande i skolan (?!), familjen och samhället.

Det är skrämmande hur vuxna ser barn och ungas självbestämmande som nåt automatiskt negativt - man utgår helt enkelt från att det är skadligt för barn och ungdomar att kunna bestämma över sitt liv. Hade samma resonemang kunnat användas på vuxna? Att deras psykiska ohälsa beror på att de får bestämma för mycket själva? Att om nån annan borde ta beslut över deras huvuden, så skulle besvären försvinna? Knappast.

Skolsköterskorna är i första hand vuxna, och liksom alla andra vuxna är deras naturliga instiknkt att trycka ner barn och ungdomar och se till att de inte utgör ett hot mot de vuxnas maktposition i samhället. Alltså: skolsköterskor är barn och ungdomars fiender, vilket alla elever som går till skolsköterskan måste tänka på. "Hjälpen" man får kan vara nåt helt annat.

David Nilsson

Ta det på allvar! 8 mars

Psst!!! Har du nära till stockholm och inget för dig nu på söndag 8e mars?

Då är du varmt välkommen på detta!
Mer info och program finns även på www.rbuf.se eller ring: 0706529728

Ta det på allvar!

En dag om barns rätt till psykisk hälsa - Du är välkommen! Bara ring/maila innan.
NÄR: Söndagen den 8 mars, kl 9.30-16.00 Med smygstart lördag kväll.
VAR: Sundbyberg, Stockholm.
VEM: Du som vill lära dig mer om och kämpa för barns rätt till psykisk hälsa.

Den 8 mars bjuder profilfrågegruppen in till en heldag om psykisk hälsa. Har du lite koll men vill fördjupa dig ännu mer eller har du noll koll men tycker det låter spännande - då är detta tillfället för dig.

Tillsammans fördjupar vi oss i diskussioner kring hur barn och unga mår idag, om Barn och Ungdomspsykiatrin och rätten till psykisk hälsa. Varför känner så många unga sig stressade, varifrån kommer alla krav vi har på oss, hur påverkar medias livsstilsideal oss och vilket ansvar har de vuxna?

Vi ska få lyssna på och prata med Emma Morawski, leg. psykolog, arbetar på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) och har arbetat som skolpsykolog. . Under dagen ska vi också få ut något konkret resultat av vårat engagemang som vi kan använda i vårt fortsatta arbete för att ingen ska behöva må dåligt utan att få hjälp.


Maila eller ring helst sanne.hultgren@rbuf.se / 0706-52 97 28 innan du kommer!
Det går bra att anmäla dig hur sent som helst. Vi kan bara inte stå för resekostnader så sent inpå.
Men mat, sällskap, barnrätt, ny kunskap, viktiga diskussioner och roliga stunder bjuder vi på!

Hoppas att du vill komma med och ta det på allvar!


PROGRAM

Lördag 7 mars
17.00 Vi börjar med engagemangsverkstad – vilket betyder skapa och spela små bitar teater, skissa och skriva debattartiklar och insändare, testa aktioner, komma på argument och slogans, vara med och skapa en flyer och en blogg!
19.30 Middag och film

Söndag 8 mars
8.30 Frukost
9.30 Inledning
10.00 Föreläsning av Emma Morawski, leg. psykolog, arbetar på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) och har arbetat som skolpsykolog.
12.30 Lunch
13.30 Skapande inför vår nationella aktionsdag den 28 mars!

Socialministern fyllde 50 år.

Grattis, Göran Hägglund!

Nu fyller du, Sveriges socialminister, aktningsvärda 50 år.
Fler och fler barn och unga i dagens Sverige uppger att de regelbundet mår psykiskt dåligt. En konsekvens av detta är också att fler och fler barn och unga söker hjälp för sina problem. Rädda Barnens Ungdomsförbund anser, tillsammans med många andra svenskar, däribland säkert du Göran Hägglund och dina kalasdeltagare, att det är fruktansvärt att så många barn och unga ska behöva må dåligt i en så modern och utvecklad välfärdsstat som Sverige.

Något som dock är ännu mer fruktansvärt är den svenska statens uppenbara oförmåga att ta tag i problemet och erbjuda landets barn och unga den hjälp de efterfrågar och behöver. Under de senaste tio åren har barn- och ungdomspsykiatrin sett en kraftig ökning av antalet hjälpsökande. På många håll i landet har antalet sökande fördubblats. Detta har också inneburit att väntetiden för att få hjälp blivit allt längre, att numren på kölapparna gått från tvåsiffrigt till tresiffrigt till fyrsiffrigt . Det handlar i vissa fall om väntetider på över 12 månader. Att som ung människa, i vissa fall så ung som 10-11 år, förlorar över ett år av sitt liv på grund av statens oförmåga och initiativbrist anser Rädda Barnens Ungdomsförbund oacceptabel

Parallellt med denna allvarliga problematik så ökar barnfattigdomen i Sverige. Detta skapar ett system där barn vars föräldrar kan betala för vård inom den privata sektorn får den hjälp de
behöver omedelbart och barn från familjer som har det mer ekonomiskt ansträngt, som redan
befinner sig i en socialt utsatt situation, måste ta en kölapp och vänta på sin tur .

Vi på Rädda Barnens Ungdomsförbund lämnar dig med två alternativ, Göran Hägglund. Antingen håller du hårt i den kölapp vi ger dig idag. Du kan se den som en obligation som du kan sälja dyrt till någon behövande om några eller kanske, men låt oss verkligen hoppas att du slipper, ge den till någon närstående. Det andra alternativet är att du börjar ta barn- och ungdomars psykiska problem på allvar. Låt inget barn som mår psykiskt dåligt stå i kö för att få vård. Kvalitetssäkra den psykiska vården. Jobba för att förebygga de psykiska problemen och se till så alla barn och unga har någon kompetent vuxen de kan ventilera sina tankar och känslor hos, kurator som fritidsledare.

Det är inte bara du som fyller jämnt i år , Göran. Det gör också den svenska aga lagstiftningen som faktiskt blir lika gammal...eller ung som du, 50 år. Ett av de största stegen i Sveriges historia när det gäller att tillgodose barns egenvärde och rättigheter och det är givetvis också värt att fira. Men också FN:s barnkonvention fyller jämnt 2009, hela 20 år, vilket förvisso gör den ganska ung i förhållande till agalagen. Och som så många andra unga i samhället så negligeras och åsidosätts barnkonventionen gång på gång, vilket drabbar alla barn .

Så om du, Göran Hägglund, i egenskap av socialminister, känner för att ge en gåva till alla barn och unga i detta land så önskar vi på Rädda Barnens Ungdomsförbund oss bara två saker: respektera FN:s barnkonvention och låt inte barn i barn och unga med psykiska problem stå i kö för att få vård!

Hjärtliga gratulationer önskar
Sofia Zackrisson,
Förbundsordförande
Rädda Barnens Ungdomsförbund

Vuxna står i vägen för elevinflytande

Det är både viktigt och självklart att elever ska ha inflytande i skolan, det är den politiskt korrekta uppfattningen bland vuxna i skolans värld. Men ändå är det vuxna som står i vägen för elevers delaktighet. Det visar Rädda Barnen i en ny rapport där både elever, skolledare och skolpolitiker svarat på frågor om vad elever bör få vara med och bestämma om. Rädda Barnen och Rädda Barnens ungdomsförbund kräver nu att elevinflytandet stärks i det kommande förslaget till ny skollag.

Alla barn har rätt till utbildning och alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och få veta att vuxna lyssnar. Detta är två centrala delar av Barnkonventionen. Tillsammans innebär de att barn inte bara har rätt att gå i skola, de har också rätt att påverka sin vardag i skolan.

I den svenska vuxenvärlden, åtminstone på skolans område, råder en rörande enighet om att elevinflytande är viktigt. Det sägs och skrivs många vackra ord om att lyssna på barnen och låta dem komma till tals.

Men i verkligheten i skolans vardag märks inte alltid så mycket av detta. Enligt Skolverket behöver mer än var annan grund- och gymnasieskola förbättra elevernas möjlighet till inflytande över sitt lärande. När Skolverket sammanfattar sina utbildningsinspektioner under tre år skriver man också att ”det finns ett stort missnöje bland eleverna över begränsade möjligheter till inflytande över utbildningen och det inre arbetet i skolan”.

Rädda Barnen presenterar idag rapporten ”Vems röst väger mest?”, som bekräftar denna bild. Rädda Barnen har i samarbete med nätmötesplatsen Lunarstorm frågat 2000 pojkar och flickor i åldern 13-15 år vad de tycker att elever ska få vara med och bestämma om i skolan. En majoritet av ungdomarna tycker att elever ska få inflytande på alla de nio olika områden som frågorna handlar om. Det område som flest elever vill påverka är vad skolans pengar ska användas till, 70 procent av de tillfrågade instämmer i detta. Även den fysiska miljön, skolmaten, den psykosociala miljön och det egna lärande vill en stor majoritet av eleverna vara med och bestämma om. Och inte på något område är det en majoritet som helst inte vill att elever ska få vara med och bestämma.

”Lärarna ska inte bara lyssna på oss när dom känner för det, utan ta med våra kommentarer och åsikter i alla diskussioner om … ja, allt i skolan. Det är ju bara vi som kan säga vad det är som är bra/dåligt med till exempel schema, lärare, mobbning. Det är vi som upplever det” säger en av eleverna i undersökningen.

Samma frågor har undersökningsföretaget Synovate ställt till vuxna som har inflytelserika positioner på skolans område: rektorer och ledande skolpolitiker i kommunerna. Resultatet är tankeväckande: de vuxna vill gärna låta elever vara med och bestämma på tämligen ”ofarliga” områden, som den fysiska och psykosociala miljön. Innehållet i undervisningen, hur undervisningen ska organiseras och hur skolans pengar ska användas vill majoriteten av de vuxna däremot inte att eleverna ska få vara med och bestämma om.

De vuxna ser många hinder för elevinflytande i praktiken, t ex skolans regelverk och rutiner. En del anser inte att eleverna är intresserade av att delta. En mindre grupp uttrycker sig direkt negativt: ”eleverna påverkar nästan lite för mycket” säger t ex en rektor.

Resultatet kan tolkas som att vuxna är ovilliga att dela med sig av sin makt, och mest ser elevers deltagande som en dekoration som man kan använda vid lämpliga tillfällen. Så illa är det säkert inte över allt, en välvällig tolkning kan istället vara att vuxna i skolan saknar den tid, kunskap och erfarenhet som behövs för att förverkliga de eftersträvansvärda idealen.

Flera rektorer påpekar att elevernas möjlighet att påverka verkar minska ju äldre de blir. Denna bild får stöd i flera undersökningar, bland annat en enkät från Rädda Barnen som citeras i den aktuella rapporten. Den visar att de yngsta eleverna är mest nöjda med sin möjlighet att påverka. De anser i högre grad att de får chans säga vad de tycker, och att de vuxna tar hänsyn till vad de säger. Mest missnöjda är gymnasieeleverna. Bland dem uppger bara 27 procent att de vuxna alltid eller oftast rättat sig efter vad de tycker. Det är ett illavarslande resultat, eftersom både Barnkonventionen och den nuvarande svenska skollagen säger att barn och unga ska tillförsäkras inflytande i förhållande till deras ålder och mognad. I verkligheten verkar det vara precis tvärt om.

Skolfrågor har varit ett hett debattämne i ända sedan valrörelsen 2006, då nuvarande skolminister Jan Björklund profilerade sig som en förkämpe för ordning och kunskap i skolan, och en bekämpare av vad han själv kallar ”flumskolan”. Detta fokus på fasthet och disciplin kan leda till att auktoritära strömningar växer i styrka bland skolpersonal, och att elevinflytande mönstras ut som ett hot mot ordningen och reda. Men det är ett inbillat hot. Det finns stöd i forskningen för att elevinflytande leder till lugnare stämning och bättre inlärning. Dessutom är träning i delaktighet, argumentation och beslutsfattande en förberedelse för framtiden som röstberättigad medborgare, och ett värn av demokratin.

Alla dessa skäl för att ge elever inflytande är var för sig goda nog. Men för Rädda Barnen och Rädda Barnens ungdomsförbund är det starkasta skälet ändå helt enkelt att barn har rätt till inflytande. I år fyller Barnkonventionen 20 år. Rätten till inflytande är en av grundprinciperna i konventionen, och det är på tiden att den på allvar får fotfäste i de svenska skolorna.

I dagarna väntas ett förslag till ny skollag från regeringen. Vi hoppas att det innehåller starkare skrivningar om elevinflytande. Det bör framgår att det på varje skola ska finnas ett forum för reellt inflytande i alla frågor som rör eleverna. Elever måste få formell rätt till information, rätt att komma med förslag och få dem beaktade. Den rätten har vuxna i arbetslivet och det finns inga hållbara skäl att barn och unga inte ska ha samma rätt.

Inger Ashing

Ordförande, Rädda Barnen

Sofia Zackrisson

Ordförande, Rädda Barnens ungdomsförbund